nambuco. TRURO POINT d. 7 Febr. Sophie, Collberg, från Callao. Hvarjebanda. Fin känsel. Ett fruntimmer skröt i ett sällskap öfver att ega så fin känsel, att hon genom vidrörandet af ett ägg kunde urskilja, huruvida det blifvit värpt samma dag eller icke. — Det vill ingenting säga mot min drängs känsel, anmärkte kanslirådet B—ck. När han får stryk kan han alltid uppgifva af hvilket trädslag den straffande käppen är. Orsaken till prisstegringen på rakning. I staden M. hade tullförvaltaren B. gjort sig temmeligen säker på att blifva ihågkommen vid tillsättandet af tulldistriktschetsplatsen derstädes, men då så icke skedde, utan B. en vacker dag vid läsningen af Posttidningen fann en annan person utnämnd till platsen, blef B. så lång i synen, att barberaren i staden ansåg sig nödsakad uppsätta priset på rakning för B. från 4 skill. till 10 öre, hvilket senare derefter jemväl utsträckts till andra städer. Två Räfvar i en smäll. En insändare till Tidningen Dalpilen meddelar följande pikanta jägarehistoria: Två räfvar i en smäll är åtminstone mera sällspordt än två flugor i en smäll, som ordspråket säger. Ett sådant lyckoskott, gjordes dock härom dagen af Björnhytte skogvaktare och lärer så tillgått, att en räf kom först, för att smaka på en utlagd, dödad hund, och då skytten, som redan lagt an, fick se en annan räf komma, hejdade han sig, tills de båda började spisa och snart kommo i lufven på hvarandra, hvarunder skottet aflossades med den påföljd, att båda kämparne föllo. — Sedolärande slutsats, för Räfvarne, i anledning häraf: J Rälvar, utaf alla slag, Er tagen väl till vara! Fast listen synes dag från dag Er skydda ifrån fara, Man edra krumsprång dock till sist Skall märka och bevaka, Att sedan fånga list med list Ej tillfället försaka. Om för en liten, allas bit, J börjen afundskifvet, Så veten utt för illska, split J rätivist misten lifvet. Dn märkvärdig hund. -Tvenne engelsmän redo en dig en tur tillsamman och den ene hade sin bund med sig. Under vägen kommo de ast tala om hundens märkvärdiga egenskaper och desz herre ville hålla vad med sin vän om att hans hund skole uppsöka och apportera till honom ett ellve:mynt, som han skulle lägga afsides, utan ait hvrdien märkte det. Vadet antogs och myntet lades under en liten sten vid vägkanten. Derefter redo de vidare och efter nägoa stunds förlopp tecknade herrn till hunden att han skulle uppsöka det bortkomna. Hunden sprang tillbaka, herrarne fortsatte sin ridt, men då de kommo hem, blef hunden borta, till dess egares stora förundran. Först dagen efter infann den sig, släpande med sig ett par byxor, hvari fanns ett ur och några penningar och hvaribland äfven det sgilfvermynt, som blifvit gömdt under stenen. Egaren annonserade i tidningarne om att hans hund kommit hem med ctt par byxor, som icke tillhörde honom, och man fick då reda på sakens sammanhang. Byxornas egare hade gått förbi och af en händelse kommit att med foten stöta till stenen; han hade då sett silfvermyntet, tagit det upp och stuckit det i fickan, innan hunden kom. Hunden, som icke fann myntet, följde efier lukten den okändes spår, upphann honom, vädrade på honom och följde honom hem. Der fortfor han att hålla sig nära intill honom,