ker ett intresse, som anslår, utan att man be. höfver läsa en grufligt lång artikel derom Slutligen tänker man sig under Skandinavier något som skall komioa att blifva mäktigt och stort, något som egentligen nu först skall ins taga sin plats i den civiliserade verlden, men i densamma införa lutter tre alns karlar samt idel vackra blonda damer. Man menar att ett halft tjog millioner sådana män och qvinnor — ursåkta om vi icke göra våra beräk: ningar efter mantalslistorna — kunde vara Frankrike till stor nytta 1 ryggen på Tysk: land, vid sidan af Ryssland och icke så allt för långt trån England. Med ett ord, uttrycket Skandinavien väcker ideer hos oss, och ehuru jag ingalunda vågar påstå, att våra statsman hafva aldeles likadana föreställningar, så får man dock icko i vår tid förbist de tankar, som röra sig hos ett folk sådant som det franska. I en salong upprepade er prenssisk diplomat häromdagen hvad en hög person skall hafva yttrat i Berlin: Det i tid på att göra slut på den danska frågan. man måste slå sönder ägget i ändan (dl faui casser Toeuf par le bout), hvartull en fransman svarade, alt det latt kunde hända att den skandinaviska truppen skulle krypa ut ur kgget (que de VPocuf pourrait sortir le coq scan dinave). Det är den uppmärksamhet som detta yttrande väckte och det samtal hvilket uppstod derom, som gilvit er korrespondent anledning tll dessa betraktelser.