års budget med 352 millioner öfverstiger der för året 1852. Den naturliga siutsatsen är att alla budgeter må underkastas den nog grannaste och oinskräuktaste kontroll, son en representantförsamling kan utöfva. land de aktstycken, som förelagts en. gelska parlanientet, tinnes en note från lorc John Kussell till Englands gesandt i Paris lord Cowley, närmast rörande en då nyss utkommen fransk broschyr om Venedigs tör: säljning at Österrike, och af hvilken vi för dess märklighets skull anse oss här böra göra ett utdrag. Lord Russell gör välgrundande invändningar mot en antydan i broschyren af alt ett slags europeisk högsta domstol bör nu inrättas, inför hvilken alla stridigheter skulle dragas. Det är ej svårt, säger den engelske utrikesministern, att under de många fraser, hvari detta förslag är inhöljdt, uppdaga en gammal flende will Europas oberoende. Ett råd, som gör anspråk på att representera alla nationer och omfatta alla intressen, skulle snart bli centralpunkten för intriger och utbilda sig till en organ för de djertvaste och godtyckligaste bland de ledande makterna. Dess dekreter skulle riktas mot alla sjelfständiga institutioner och all tankefrihet; de gamla bålverken för ordning och frihet skulle förkättras såsom barbariska och feodala, och hvarje individuel yttring fördömas såsom ett förstörande af ordning och frihet. Till lycka för Europa gå de tendenser, som förlidet år gjort sig gällande, i en motsatt riktning. Man kan ej vara det land nog tacksamt, hvars styrelsesätt bjuder det att med värme och mod förfäkta frihetens sak, hvilken dock så många långsträckta fingrar vilja komma åt. Från Washington skrifves under den 1 Febr., att Seward förklarat en fredlig öfverenskommelse vara omöjlig, hvarföre man måste med väpnad hand gå tillväga mot södern.