och vet genom dem, att Ungern vid första ord är be redt att resa sig, och Österrike kan nu ej ens räkn: på Kroaterna. Englands gamle bundsförvandt, Öster rike, faller sönder, Italien uppstår deremot ur rui nerna, och Storbritannien skall då ha en annan säke bundsförvandt, hvilken skali förenas med det genon sympatier och intressen. Elliot kom härefter tillbaka till Romersk: frågan och sporde, om han väl betänkt följ derna af ett anfall på Rom och en kollisior med franska besättningen, hvilken utan tvifve skulle föranleda Frankrike att intervenera : Italien. General Garibaldi talade då lika förka. stande om Frankrike som förut om Österrike och sade med tilltagande häftighet, att Rom var en italiensk stad och att hvarken kejsa. ren eller någon annan hade rättighet att afstänga honom derifrån. Elliot gjorde nya föreställningar, hvilka likväl ej förmådde rubba Garibaldis föresats. Han talade med bitterhet om Savoyens och Nizzas afträdande och slutade med tacksamma ord för England. — — Elliots omdöme öfver generalen antyder, att han är en entusiast för Italiens enhet och ej låter afskräcka sig af de ögonskenligaste faror. fn annan gång skref Elliot om Garibaldi, att denne måst låna sig ett par pund sterling, för att kunna anträda resan från Neapel till Caprera, så litet hade den ädle hjelten sörjt för sig sjelf. Enligt den officiela Wiener-Zeitung har uti Agram fattats följande beslut: Snart inkallande af en kroatisk-slavonisk riksdag, militärgränsens representation på landtdagen, författningsenligt insättande af en dalmatiskkroatisk-slavonisk ban; återupprättande af den kroatiska kronans integritet; snart införande af en frisinnad författning äfven i kronländerna; Murön får ej afträdas till Ungern förr än landtdagen fattat sitt beslut. Samtlige ungerska obergespaner (låndshöfdingar) ha nyligen haft en allmän konferens med hvarandra i Pesth, hvarvid de förklarat sig mot skatternas utkräfvande och mot representation i riksrådet. Tvenne märkliga och intressanta afhandlingar ligga framför oss, nemligen redogörelser för Österrikes och Frankrikes finansiela förhållanden. Den österrikiske finansministern säger i sin redogörelse om inkomster och utgitter under finansåret 1860, som slutade d. 31 Oktober, att de direkta skatterna uppgingo till 99,700,000 floriner; de indirekta ull 179,300,000 fl.; inkomsterna från statens egendomar 8,900,000 fl.; ,,diverse inkomster 11,200,000 fl; och ,influtna penningar för försålda statsegendomar 3,700,000 fl. Totalinkomsten var 302,800,000 f., hvilket är 42,000,000 fl. mera än år 1859. Totalutgiften var 367,000,000 f., det är: civillistan, statsrådsdepartementerna och civiladministrationen 104,500,000 fl.; armeen 126,600,000 1.; flottan 9,100,000 fl.; bevillningar och räntegarantier till olika bolag 4,000,000 fl.; ränta å nationalskulden 101,400,000 fl; betalning af skulder enligt öfverenskommelse (detta ar otvilvelaktigt arbetalning å den skuld, hvari osterrikiska regeringen hättar till Ryssland för derifrån erhållen hjelp år 1849) 15,000,000 f.; placerade kapitaler 6,500,000 fl. Deficit år 1860 var 64,800,000 fl. År 1860, märk väl: ett fredsår, utgålvos 126,000,000 floriner för armeen, men 1 budgeten för 1861 är den troliga utgiften för militären blott 97,000,000 floriner. Det tros allmänt, att 1861 års deficit skall bli otver 100,000,000 fl., om freden kan bivehållas. Det är i sanning sköna utsigter tör de arma folken, hvilka skola nödgas dragas med sådana ständigt tillväxande bördor. Lägg härtill den förutvarande statsskulden, som d. 30 April 1860 utgjorde 2,846,151,1781 fl., löpande med 5 proc. ränta. Det vill säga: nationalskulden 2,269,295,218 fl.; österrikiska andelen af Lombardo-Venetianska skulden 69,909,539 fl; statsobligationer, utgifna såsom skadeersättning för upphörandet at hotveriskyldigheten 506,947,024 tl. Härtill kommer sista årets lotterilån af 200,000,000 fl, ny utgifning af småsedlar och det nuvarande lånet å 30,000,000 fl., så att totalskulden nu mäste vara något mera än 3,000,000,000 tloriner. Den andra handlingen består af en väl skrifven broschyr utaf den kände finansieren br Casimir Perrier, rörande , kejsardömets finanser. I inledningen yttrar författaren bland annat: Länder. som länge varit underkastade