unna uppge, huru man skall kunna inverka )å desamma. Dertill skulle fordras mera än 1 en Cavours skarpsinnighet och erfarenbet. Men så mycket torde man dock kunna taga ör afgjordt, att hvilka intressen han än kan anse sig hafva i att få vara med om den lansk-tyska frågans afgörande, så skall han lock icke hafva några intressen, som skulle hindra honom från att gå in på den eiderlanska lösningen, ifall den med bestämdhet påyrkades af Danmark. På samma sått är det närapå med England, ehuru det är vida lättare att förstå motiverna till dess politik ochl att utöfva inflytande på densamma. England ledes troligtvis hufvudsakligen af önskan attl upprätthålla freden och att icke se Danmark I försvagadt. Att det dervid ledes att betrakta sakerna från den synpunkt, som den danska regeringen mest framhåller, är ganska naturligt, samt att det, så länge denna vill fasthålla helstaten, äfven förblandar Danmark med danska monarkien, samt förbiser det vådliga i helstatslösningen och betraktar Holsteins ställning till Danmark alldeles på samma sätt, som Irlands eller Skottlands till England, utan att betänka, att Holstein lagligen står under en främmande auktoritet, hvilket Irland och Skottland icke göra. Men likaså naturligt och antagligt är det, att dess regering likaså gerna skulle understödja den eiderdanska lösningen, ifall dess betydelse blefve rätt framhållen för densamma, isynnerhet om den danska regeringen kunde förmås att öppet uppställa densamma såsom sitt program. Såväl genom att understödja det eiderdanska partiet i Danmark genom erbjudandet af en allians, mot vilkor att den danska regeringen upptager eider-politiken, som genom direkta diplomatiska framställningar af sakens läge, hade således Sverige utsigt att vinna England för en sådan lösning af striden. — Med Ryssland är deremot l!örhållandet annorlunda. Denna makt har alltid advocerat helstatsordningen. Och det af ganska begripliga skäl. Genom denna kan det förmedelst Tysklands reaktionära stormakter ständigt hålla Danmark i schack, hvilket ingalunda är någon så obetydlig sak, i händelse en likadan krisis skulle uppstå, som den under sista kriget, der de skanginaviska rikena lätt, ifall de varit eniga, kunnat komma att spela en annan roll än de gjorde, utan att derföre såsom fallet skulle blifva genom Slesvigs borttagande från Danmark, behöfva i Preussen befara en konkurrent på Östersjön. ÅAfven nu säges Ryssland, med den skarpsinnighet som nästan alltid utmärkt dess diplomati, hafva gifvit Preussen det rådet att icke behandla de nuvarande tvistigheterna med Danmark såsom en rent tysk sak som hörde under tyska förbundet, emedan det då icke kunde sträcka sin inverkan längre än till Holstein och derigenom kunde riskera, att allt inflytande på Slesvig blefve afskuret, hvilket deremot icke skulle ske om saken behandlades som en allmän europeisk angelägenhet samt blefve hänskjuten till en kongress. Om detta eger grund är icke officielt kändt, men det är i alla fall betecknande för Rysslands tendenser mot eiderlösningen, och det är derföre af vigt att icke ge det någon onödig anledning att få ha sitt finger med i spelet. — Denna berättelse lemnar tillika en antydan om på hvad sät! Ryssland skulle kunna komma i tillfälle att verka för bibehållandet af Danmarks bundna ställ ving. Det vore derigenom, att den dansk: tyska frågan upphörde att vara en fråga om tyska förbundets rättigheter och blefve er allmän fråga om huru danska monarkien skal organiseras och dess integritet bevaras. Or ett sådant råd som det ofvan omtalade blifvi gifvet, så har det dock icke blifvit följdt, och en fördeli afseende på Rysslands uteslutande från att hindra den eiderdanska lösningen ha; derigenom blifvit vunnen, som icke bör för spillas, och äfven derigenom har Sverige fåt ny möjlighet att bidraga till befordrandet a l j j j Å