tam EEE lade borgaren, borde man icke så hopa oförsigtighet på oförsigtighet. — Hvad pratar du om oförsigtighet? frågade Edouard. — Men ... min resa till Versailles i dag t. ex. — Det var nödvändigt, eftersom jag ej kunde resa in till Paris. Hvad är det dessutom för fara? Detta hus är lika säkert som det andra. — Det är möjligt, hr grefve; men på vägen från Paris till Versailles kan man göra många obehagliga möten. -— Har du gjort några sådane? frågade lifligt den, som borgaren nyss gifvit den aristokratiska titeln grefve. — Nej, Gud vare lof, men jag skulle kunnat; ty . .. han är här! — I Versailles? — Ja. — Omöjligt! Hvarföre skulle han ha lemnat Paris, som aldrig går någonstädes? — Jag vet ej; men jag har sett honom i Drottningens allt, naturligtvis utan att han sett mig. — I Drottningens all? upprepade grefven. Begaf han sig då till hr Lenoir? -— Jag vet ej heller det; men vi skola få reda derpå i qväll; Georges var på sin post.