relja 1 IBM efter 1848 års vallag. I en ledande artikel öfver Italien yttrar sig Times i följande aktningsfulla ordalag, hvilka säkerligen hvar och en skall underskrifva: ,Dbet kan mången gång icke skada en nation, att kasta en blick tillbaka på gamia murkna fördomar, innan deras praktiska vederläggning ännu hunnit bringa dem i glömska. Det har allmänt trotts, att Italien ej skulle duga för en konstitutionel regering. Men hvilka faser Italien än må ha att genomgå, och huru återhållsamma vi äfven må vara i vårt omdöme öfver ett så stort moraliskt experiment, har likväl tillräckligt skett, att förjaga den förtviflan, åt hvilken mången hängitvit sig i afseende på införandet af en representativ författning i Italien, och rättfärdiga de italienska reformatorernas förtröstan... Nar grefve Uavour inträder inom italienska parlamentet, skall han åter omgifvas af faror, tor hvilka han icke är främmande: möjligheten af en fransk eller tysk invasion och det befallande alternativet mellan aktion eller kompromiss i afseende på Rom och Venedig. Men han kan med stolthet visa tillbaka på händelserna förlidet år såsom en borgen för, att han icke förgäfves åberopat Englandsj exempel, och att Italien gerna kan umbära medlidandet af den del utaf Europa, som ännu icke gjort sig fri från den ,heliga alliansens grundsatser. — Det är med verklig glädje vi nu åse, huru förtroendet till italienarnes praktiska sinne och värderande af halföns enhet på senaste dagarne stigit öfver hela Europa. Italien har ock genom sin lugna hållning vid valen till parlamentet på ett slående sätt vederlagt de af dess fiender utspridda rykten om oenighet, som skulle råda bland dess folk. ,Kölnische Zeilung innehåller en korrespondens från Neapel at d. 27 Jan., hvari meddelas autentiska underrättelser om de reaktionära rörelser, som egt rum i Abruzzerna, hvaraf man äfvenledes finner att de reaktionära mindre utgjorts af folket sjelft, än af bourbonska knektar, alla under de hedervärda katolska presternas auspicier. Brefskrifvaren säger: , Castelluccio d. 23 Jan. Man visste med säkerhet, att i Casamari (trappistklostret i Kyrkostaten nära mneapolitanska gränsen), dit biskopen af Sora för längre tid sedan begifvit sg, för att der inleda reaktionen, samtlige de splittrade neapolitanska soldaterna ha under 14 dagar uppehållit sig beväpnade och blitvit upptagna i de närliggande klostren. Dit samlades äfven skaror at reaktionära bönder från Sora, Isola och Castellucecio, med Luigi Alonzi i spetsen. Man var äfven underrättad om, att högre bourbonska officerare uppehöllo sig derstädes, för att ordna stridskrafterna och derefter med dem infalla genom bergspassen vid Castelluccio och Sora. Natten till d. 19 jan. hade verkligen omkring 1,000 beväpnade närmat sig staden Sora på två mil nära, men af fruktan för dervarande italienska trupper dragit sig tillbaka. IDen 20:de gick likväl ett mycket större antal öfver romerska gränsen alldeles i närheten, lutan att likväl framtränga längre. Sardinska generalen Sonnaz var noga underrättad om lalla dessa rörelser. D. 22:dre företog han en Trekognoscering bort mot Casamari. DitkomImen, stötte kolonnen på de utställda förposterna och mottogs med liflig eld, under det stormklockan dånade fran klostret. Den från klostret kommande elden var häftigast. Dit Idrogo äfven så småningom alla de stridande, omkring 1,000 st., sig tillbaka och fortsatte der försvaret. Munkarne tycktes ha flytt allesammans, emedan man sett ett stort antal utaf dem lemna klostret på motsatta sidan. Klostret togs nu med storm af general Sonnazs trupper. Man fann deri mer än ett I centner krut, flere kulformar, patroner, bourbonska vapen af alla slag, mer än tusen tryckta I proklamationer. Äfven den der förvarade provianten var ansenlig. Sedan allt detta förts ut, förstörde man och brände ned hela klosterbyggnaden. Nästan samtidigt angreps sar-Idinske öfversten Quintini, som stod med sina trupper vid Tagliacozzo i Scurcola, af en honom vida öfverlägsen makt. Det lyckades honom dock, att efter tvenne timmmar slå fienden tillbaka med en förlust af 150 döda och 30 fångar. Kejsar Napoleons tal vid lagstiftande kårens öppnande d. 4:de lyder telegrafiskt: KamIB KA Om PFA ke a u—