hvar ötverlemnadt åt byggmästarens subjektiva uppfattning. Det är detta, som jag anser så riskabelt. Den ena ingeniören fäster kanhända för liten vigt vid kompressionen och för mycken vid sjelfva sandlagrets bärighet, den andra möjligen tvärtom; och, som bevis på, att misstag lätt kunna göras, har jag anfört exemplen från Stockholms gasverk och Clara skolhus. Hvad beträffar ,samtliga de af hr Strömberg föreslagna försigtighetsmåtten, anser jag dessa i allmänhet vara ganska välbetänkta, men kan dock alls icke gilla den omnämnda metoden att göra två fasta lager och ett mellanlägg af lera och träd. Denna lera måste ovilkorligen sammanpressas och, ifall man behöfver styrka sandgrunden med ett tredubbelt rostverk af träd, utsätter man ju den för samma förgänglighet, som grundläggningar med träd i tidernas längd äro underkastade, ja ännu störra, då trädvirket under sandens nedpålning omöjligen kan skyddas från att här och hvar komma i beröring med densamma. Hr lektorn ,kunde vara böjd att le åt uttrycket om packhusets belägenhet ,invid vattnet på ett afstånd af 77 fot och anser förbållandet emellan vattendjupet och detta afstånd eller 17 till 77 vara fullt betryggande. Detta förhållande är dock större än I till 5 och jag tror ej, att hr lektorn på något ställe skall finna mudderlerans naturliga lutning brantare, och den är då icke underkastad någon belastning. Jag medger att uttrycket ,invid borde varit motiveradt, men hr lektorn lemnar ju sjelf förklaringen, då han talar om, att kajen vid packhuset kunde dela samma öde, som den vid Pustervik. Man bör förutse alla möjligheter, äfven om de icke hafva mycken sannolikhet, och jag har äfven antagit möjligheten af ett sådant öde, men, då ett uttalande häraf, lätt kunde tydas som ett förutspående, har det icke i komiterades betänkande blifvit nämndt. Låtom oss nu emellertid antaga, att kajen, vid framtida inträffande förändringar i vattendjup och belastningar, kommer att störta i elfven. Hr lektorn tyckes förutsätta, att marken framför packhuset skulle blifva oförändrad, men man bör besinna, att bakom kajen finnes en jordbank af 25 fots höjd och det är naturligtvis denna enorma tyngd, som skulle störta ut och skjuta kajen framför sig. Man har vid jernvägsarbetena fått stor erfarenhet af jordras och alltid funnit, att de, genom de ofantliga massor, som sättas i rörelse, ske med en våldsamhet, som gäckar både beräkningar och förväntningar. Man kan aldrig ana hvar de börja eller hvar de sluta, men, om ett sådant ras skulle inträffa vid packhuset, kan man med temlig visshet förutse, att det förtroende ingifvande förhållandet af 17 till 77 icke längre skulle qvarstå för den förvånade åskådarens blickar. — Möjligen förstår hr lektorn nu min mening med faran af att sandpålningen ej skulle genomtränga den halfflytande mudderleran Det är icke nog, att man ofvanpå ett löst lager, bildar ett fast, ifall det lösa lagret kan rinna bort. Detta skulle nu endast qvarhållas genom spåntpålningen och, då denna är beröfvad en stor del af sitt yttre stöd, är den nära nog utan nytta. Jag vill anföra ett exempel at ett jordras i Södermanland, der en hög bank sjönk rätt ner och upptryckte leran i en bäck, som ligger 400 (säger fyra hundrade) fot derifrån, Med sådana exempel för. ögonen, ler man ej åt ett afstånd af 77 fot. Herr lektorn torde invända, att man vid ett förhållande, sådant som det ofvannämnda, har föga säkerhet äfven med pålgrund af spiror. Dessa nedgå likväl till ett djup af 40 fot och äro väl förankrade Erfarenheten af den på pålar grundade kajens sättningar, ger ingen anledning att sluta till olämplighe: ten af sådan grund för packhuset, emedan pålarne under kajen äro underkastade helt andra åverknin. gar och jemnvigtsförhållanden än de under packhuset Jag vill icke tvista med hr lektorn om besparin. gen af det ena eller andra grundläggningssättet, mer hyser i likhet med hr lektorn den bestämda öfverty gelsen, att det ingalunda är likgiltigt, om en rik kommuns offentliga arbeten kosta litet mer eller min dre och anser, att man aldrig bör förgäta denn: grundsats. Den största besparingen blir dock, at söka bygga så, att, hvad som bygges, ej behöfve omgöras. Jag har aldrig bestridt, att sand i bottnen a en källare bidrager att göra densama torr, men för delen af sandbotten eller ett bättre jordgolf, kan mai ju förskaffa sig med hvad grundläggning som helst Hr lektorn säger slutligen, att jag envisas att icke förstå, hvad hr lektorn afser med orde offer. Jag har verkligen missförstått hr lektorr men uwed den förklaring jag erhållit, respekterar ja på det högsta de uppoffringar hr lektorn gjort för e god sak och är öfvertygad, att antalet af hr lektorn a 9 -?1 nt