Åsnebrist. En domare såg en prest på en präktig häst rida emellan London och Hamstead och sade till en herre, som han hade i sällskap med sig: Jag skall drifva en smula gäck med prelaten ! Herr pastor! sade han, ni följer ej er store herres och mästares exempel, som ödmjukt red på en åsna! Visserligen, min herre, svarade presten, men konungen har gjort så många åsnor till domare, att en ärlig man knappt kan få någon att rida på. Tomt skryt. Efter gudstjenstens slut i en landtkyrka, stodo några af församlingsboarne samspråkande på kyrkogården och berömde högligen den predikan de nyss åhört. Kyrkvaktaren, som en stund stått och lyssnat, närmade sig kretsen med stolt mine, sägande: ,Mina vänner, det är jag, som ringt tillsammans. 0 se ERE ERE RENEE