Jag öfvergår nu till kapten Richerts anmärkningar mot de exempel på lyckad sandpålning, som jag i förbigående omnämnt, då jag velat i få drag skildra denna methods historia här på platsen. Att de äro af någon särdeles betydenhet, kan jag för min del icke inse. Mcningen med uttrycket om de fem är, inom hvilka man skulle kunna dömma om Elementar-Läroverkets nybyggnader, är särdeles svår att förstå. Det ena huset finnes der redan, till hvar mans skärskådande, och det andra lärer nog tio månaler härefter hafva både murar, tak och skorstenar, så att endast inredningen återstår, hvilken icke lärer mycket tynga på grunden. Hvad jag sagt om dessa byggnader inskränker sig emellertid dertill, att jag, sanningen likmätigt, antydt, att en hvar, som tagit det der utförda sandpålningsarbetet i närmare ögonsigte, icke kunnat undgå att erkänna methodens värde, då han å ena sidan sett den lätthet, hvarmed ett enda slag af hejaren genomträngde sandskiftet och neddref påldockan i den lösa bottnen derunder, och å den andra måste förvånas öfver den fasthet, som af samma nyss förut så svaga ställe efter en kort stunds arbete röjdes både för ögat och örat. Att kapten Richert, oaktadt noggrann efterforskning, icke kunnat upptäcka någon märkbar eller åtminstone icke någon skadlig sättning vid boden å jernvågen, talar så mycket mera för sandpålningens värde, som pålkranen der alls icke användes, så att sanden endast nödtorfteligen nedstampades med handkraft; någon spåntpålning har heller icke der blifvit gjord, i trots Af vattnets närhet.