dant icke skulle förekommits, om samtliga de af hr Strömberg föreslagna försigtighetsmåtten der hade kommit till användning: det underliggande i lera inbäddade rostverket, sandens neddrifvande i dettas rutor till full mättning samt spåntpålning utomkring, der utskjutning eller utskärning kan vara att befara. Behagar man att ur denna synpunkt betrakta de af hr Richert, från Stockholm anförda exemplen, vid Gasverket och Clara skolhus, så torde man nödgas medgifva att med dessa ingenting är bevisadt mot sandpålningen. Tills vidare torde mitt påstående, att helt annat förfaringssätt der blifvit följdt än det af hr Strömberg föreslagna och af mig förordade, böra gälla lika mycket som kapten Richerts tämligen obestämda antydning att de skulle vittna om sandpålningens förmenta otillförlitlighet. Mot min första sats om sandpålningsmethoden såsom den enda här fullt ändamålsenliga har i hufvudsaken intet annat blifvit anfördt, än att den icke blifvit af mig bevisad; ty det lärer icke kunna förnekas att den som vill bekämpa riktigheten af denna sats, i första rummet måste framställa någon annan method såsom än bättre. Sådant har icke skett, ehuru man visserligen har grundad anledning till den förmodan, att hr kapten Richert hyser ett öfvervägande förtroende för den method han i samråd med hr Kräöger föreslagit, pålning med spiror under alla murar med grus-(— sand) pålning utomkring och emellan desamma. Härvidlag får jag emellertid å ena sidan anmärka det besynnerliga deri att pålningen med spiror skall behöfva styrkas genom sandpålning, på samma sätt som ett klenare redskap af träd styrkes genom jernbeslag, dervid ingen lärer betvifla att styrkan skulle blifvit än större om man från början i trädets ställe begagnat jern. ÅA andra sidan vill jag för att efter förmåga påskynda tvistefrågans hastigare afgörande men helt visst till ringa uppbyggelse för alla vänner af pålning med spiror, här ånyo framställa några satser, hvilka jag visst icke vill uppställa såsom några trosartiklar, ehuru jag tilltror mig att kunna med framgång försvara deras riktighet mot alla invändningar som kunna deremot göras. Dessa mina theser äro: 1. Här i Götheborg kan intet enda exempel uppvisas, der en störrv byggnad blifvit med åsyftad framgång uppförd på en genom pålning med spiror eller timmer beredd grundläggning. 2. Detta grundläggningssätt är ej urgammalt här på platsen, utan har för icke mindre än åttio år sedan blifvit hit infördt, sedan man hunnit glömma de lärdomar, hvilka stadens första grundläggare, i slik byggnadskonst väl öfvade Holländare, hade fört med sig hemifrån. 3. Pålningens otillförlitlighet bevisas genom mångfaldiga iakttagelser, som man här har tillfälle att göra. Såsom de mest framstående må nämnas: Statyen på Gustaf Adolfs torg, der de kostbara trappstenarne af fast gramt blifvit i hörn och kanter sönderkrossade genom påtryckningen af den i midten samlade tyngden, som icke tillräckligt uppbäres af pålarne derunder, samt härvarande Domkyrka, der de framskjutna partierna, grundade på pålar efter kapten Richerts method, äro stadda i fortfarande sjunkning, som alltmera skiljer dem från den öfriga byggnaden, hvilken hvilar på den gamla kyrkans grundvalar af liggande rostvirke, och derigenom är förhindrad att göra sällskap. 4. Fästningsmurar, kajer och bryggor, grundade, enligt de gamla arbetsdevisernas föreskrift, på ett af grofva 10 å 12 tums bjelkar väl tillsammanhugget rustverk, med 6 qvarters rutor, fullpålade med 7, 8 å 10 qvarters pålar så tätt som möjeligt är, hafva allt hitintills stått sig förträffligt, under det att nyare kajer, byggda på pålar, till en liten del redan ligga ute i elfven (vid Pustervik) och till en vida större del äro föremål för ständigt fortgående, mer eller mindre oroväckande utskjutningsoch sättningsprocesser. Hvarvid anmärkes, att ett rostvirke af ofvan be-. skrifna beskaffenhet har en utomordentlig likhet med sandpålningen, med den skillnad likväl att det är mindre varaktigt och faller sig vida dyrare. Jag öfvergår nu till kapten Richerts anmärkningar mot de exempel på lyckad sandpålning, som jag i förbigående omnämnt, då jag velat i få drag skildra denna methods historia här nå mnlatgson Ått do ära af någon särdeles