py eve Utgilterna hatva sålunda öfverstigit inkomsterna med 3,553 rdr 23 öre; i följd hvaraf Räddnings-Institutets kapitaitond undergått en motsvarande minskning eller, från 34,138: 08 vid årets början till 30,584: 85 vid dess slut. Sistnämnda summa redovisas pa följande sätt: Fastigheter: Institutets gård i iuudby, uppskattad till — 20,000: — Lägenheten Qvillebäcken 1,000:— 21,000: — Räntebärande kapitaler 13,500: — Gåiva at F, U. von Aken, intecknad i Högsjö bruk 1,000: — Inventarier enligt uppskattning 1,600: — Kontant i kassa 301: 73 i Summa rdr rmt 87,401: 73 hvariirån afgår Resterande köpeskilling till enkan M. M. Olsson 3,000: — At upplösta badhusbolaget deponerade medel 816: 25 Donauon af A. Dborgenström, lyttad mot borgen 3,000:— —6,816: 88 då man erhåller, såsom Institutets behällna tillgångar vid årets slut, 30,584: 85 Vid granskning af de med särdeles omsorg och noggranhet förda räkenskaperna, hatva vi funnit, att, genom öfverhoppande at ett blad i anteckuingsboken ötver de årliga bidragen, tvenne årsaftgitter å 5 rdr (at brr C. O. Wijkander och J. A. Wewergren) icke blifvit i kassaboken införda, i följd hvarat årsatgifternas summa blifvit deri orätt upptagen till rdr 1,265: 50, i stället för 1,275: 50, såsom bär ofvan blifvit uppgitvet. Med tacksamt uttalande af samhällets stora förbindelse tor den omsorg och den möda, som direktionen under detta likasom under föregående år med utmärkt framgång nedlagt på Käddmugs-Institutets styrelse och iorvaltniug, tå vi härmed ullstyrka full decharge tör sist förtlutna år 1859. Om ofvanstående kortfattade redogörelse, för Räddnings-lnstitutets ekonomiska förhållanden under är 1859, jämtföres med hvad i föregående revisionsberättelse blitvit anfoördt, saknar man icke anledning till belåtenhet. Visserligen finnes icke detta år någon motsvarighet till de större testamentariska dispositioner, hvilka till ett belopp af 6,500 rdr rmt under är 1858 inflöto; men inkomsterna hafva i ötrigt uppgått till 463: 05 mera än sistnämnda år, och euuru barnens antal, som under årets lopp vexlat meilan 20 och 17,i medeltal utgjorde något öfver 18 (ey. 18,1) emot 14) är 1858, hafva omkostnaderna likväl endast okats med rdr 473: 51 eller itrån 5,954: 97 tull 6,428: 48. Eu tillökning i gossarnas antal at 25 procent har således motsvarats at en tillökning i utgitterna, uppgående till icke fullt 8 procent. Detta toörnållande bekräftar riktigheten af den i fjor gjorda anvmirkningen, att de etter utsceendet ötverurifna kostnauerna för hvarje särskildt barn väsendtligen berow derpa, att deras antal icke varit så stort som Institutets inrättning i ötrigt kunnat medgitva. Visserligen skulle häremot kunna invändas, att man icke kan draga några säkra slutsatser at jämförelsen emellan två enstaka år, utan ati man borde taga en langre tidstöljd i betraktande. Emellertid kommer man will samma resultat, om man endast håller sig vid det nu itrågavarande året. Kostnaderna för sjeltva underhållet, mat, ved etc., uppgå, med inberäknande at lärarens familj och nödigt tjenstefolk, till omkring 150 rdr rmt för hvarje person (samma siffror som 1858), om man nämligen till kassabokens bushållskostnader lägga icke allenast alla omkostnader för jurdbruket (äfven skatter och onera) utan ock 5 procent, ränta på fastighetens taxeringsvärde 20,000 rdr rat. livad beklädnadsutgitterna angår, bör i betraktande tagas, att under loppet at år 1859 icke mindre än sex gossar blifvit intagna, under det att fem eller rättare sex (en den 1 Jan. 1860) ur Institutet utgått, så att antalet af gossar, som under året fått fullständig beklädnad, lärer böra beräknas till 23 å 24 stycken. Man kommer då till ungefär samma resultat som i fjor, i det man finner, avt ut gifterna för kläder icke uppgå till 50 rår för hvarje barn. Under det att Institutets ekonomiska förhållanden sålunda, i trots af inkomsternas otillräcklighet, snarare påkalla en utvidgning än en inskränkning at dess verksamhet, gifva de välsignelserika resultater, som detsamma redan har att uppvisa, grundad anledning till den öfvertygelsen, att man icke förgätves skulle taga lyckligt lottade samhällsmedlemmars välgörande frikostighet i förnyadt anspråk for att, åtminstone för den närmaste framtiden, sätta Direktionen i stånd, att på Institutet intaga så många på törderfvets väg stadda gossar och ynglingar, som omständigheterna i öfrigt medgitva, utan att, genom tärande på kapitalet, förringa utsigterna för Institutets fortfarande bestånd. Sedan dettas första öppnande, i Oktober månad år 1847, hafva 53 ynglingar blitvit deri intagna. Bland 31 från Institutet under samma tid utskrifna ynglingar finnas icke mera än två, hvilka icke kunna anses hafva blifvit fullständigt räddade från förderfvet. Bådadera voro likväl före intagandet straffade för 3:dje resan stöld och lemnade från början, genom sin ålder och sitt djupa fördert, alittör ringa hopp om en stadigvarande fortsättning. Att årliga bidrag år 1859 influtit från 11 personer mera än år 1858 är ett glädjande tecken på stigande deltagande for Räddningsinstitutet. Men då detta oaktadt, beloppet af årsbidragens slutsumma är mindre än sistnämnda år, påminnes man häraf derom att redan allt för många år förHutit, sedan mera omfaitande anstalter sednast vidtagits för insamling af årliga bidrag eller större gåfvor en gång för alla. Revisorerna anse sig också, på gruvd af hvad här otvan blifvit yttradt, uppmanade, att hos Direktionen hemställa, om icke anteckningslistor för ytterligare bidrag till Stadens räddningsinstitut på Hisingön borde med det snaraste uttärdas och för saken ivtresserade personer anmodas att ombesörja insamlingen. FS I APR NÅN os AR har 1 O0OCECA