sin zoologiska anstalt i San Donato vid Arnofloden; de voro vid ankomsten dit så vilda och skygga att man till en början ej kunde närma sig dem, men genom ändamålsenlig behandling blefvo de allt tamare och tamare och i sommar ynglade de. Honan började lägga ägg den 2 Maj, reguliert ett hvar dag tills hon Jagt tretton; derefter lade hon sig att rufva, men tycktes cj vara begåfvad med nödigt tålamod, ty hon höll icke ut längre än 5 timmar i stöten och upphörde alldeles dermed efter några dagars förlopp. Den beskedlige äkta mannen intog då hennes plats och visade långt större tålamod och uthållighet i skötandet af heunes kall. Den 23 Juni sprängde det äkta parets förstfödde sitt fängsel och tumlade snart om i buren i lustig fejd med modern, hvilken tycktes vara mycket mera hogad för lek och nöjen än för uppfyllandet af sina pligter. Fadren låg träget på sin post till dess ytterligare fyra strutsplantor skådadt dagens ljus, då brast äfven hans tålamod, och han lemnade de öfriga äggen åt sitt öde utan att vidare bekymra sig om dem. Musikalisk notis. Man har ofta uttalat den mening att musiken till engelska nationalsången God save the King vore komponerad af Händel, men hang verksamhet i detta hänseende inskränker sig till att endast ha arrangerat den redan förut komponerade melodien. Händel kom nemligen först år 1710 till London; men sången blef föredragen redan d. 16 Juli 1607 vid ett gille, som gafs med anledning af Jacob I:s lyckliga frälsning från krutsammansvärjningen. Sången är diktad af Ben Jonson och musiken komponerad af D:r John Bull, som dog i Lybeck 1622; densamma började ursprungligen med or den: God save great James, our King. Sedan Crosmwell fördrifvit Stuartarne vågade ingen att sjunga den, och den framdrogs åter ur glömskans djup först år 1745, då afpassad för det hanoveranska herrekarechusct; D:r Arne, kompositören af Rule Britannia arrangerade den för orkester och hans syster M:rs Cibber föredrog den å Drurylanetcatern under stormande bifall, då pretendentens planer i Skotland misslyckats. Dercfter blef den folksånvg och vandrade hela jorden omkring. Bidrag till Kaffets historia. Då Columbus upptäckte Amerika, säger en Amerikansk tidning, kände man ännu ej till eller brukade kaffe. Det växte då endast i Arabien och Etiopien. Att kaffet kom i allmänt bruk tillskrifves priorn i ett kloster i Arabien; han hittade nemligen på att gifva munkarne att dricka ett starkt afkok af kaffe, för att hindra dem att falla i sömn under aftongudstjensten. Han hade erhållit kunskap om kaffets stimulerande egenskaper af en herde, hvilken observerat att hans kreatur alltid blefvo lifligare sedan de förtärt frukten af kaffeplantan. Ryktet om kaffet spred sig efterhand till omkringliggande länder och nådde Paris ett par hundrade är senare. En planta fördes dit år 1715 och från denna härstamar alla de frauska kaffeplantagen i Vestindien. Holländarne införde kaffet till Java och Ostindien och Spaniorerna till Brasilien och öfriga delar af Syd-Amerika. Kaffeförbrukningen är nu nästan oberäknelig. Förenta Staterna ensamt importera för cirka sexton millioner dollars årligen. Minnesmärke. En genom privat subskription anskaffad, af bildhuggaren Noble förfärdigad bronce bildstod af marquisen af Anglesey, aftäcktes i slutet af November förra året på Anglesca. På denna ö restes efter slaget vid Waterloo ett 50 alnar högt minnesmärke, såsom en åminnelse om marquisens tapperhet; detta är placeradt på en af öns mest framstående punkter, på en klippa, hvilken höjer sig 125 alnar öfver hafsytan. Ofvanpå denna sten är statyn anbragdt, så att det hela når en höjd af 180 alnar öfver vattnets yta och kan ses på mycket långt håll. ten ASO LETA OLA VERSER SR KRANIET SIENA