es VV AV CY VR, UTI Preussen förstod väl atv vid sina operatione begagna sig af den tördelaktiga basis, som de danska partiernas ställning erbjöd. Ty de eiderdauske, som genomförde der poliliska statsförändringen i Danmark och son närmaste tiden derefter voro på väldet, vore icke det enda partiet i Danmark. Utom detta som yrkade på Holsteins utsöndrande ur mo. narkien, för att Danmark skulle få en bestämd ställning 1 förhållande till Tyskland, funnos der många andra personer som icke kunde slita sig löst från den gamle dynastiska por litiken, som förut utgjort den danska regeringens statskonst, och hvilka, förblandande regentens dynastiska intressen och utsträckningen af statens område med tolkets verkliga fördelar, önskade att bibehålla danska monarkiens område till Elben oförminskadt, eller åtminstone ansågo alt man icke af sig sjelf borde stöta bort Holstein, hvilket de menade att det 1 alla fall nog kunde vara bra atv ha. Så länge striden gillde Slesvigs bortryckande från Danmark för att med Holstein bilda en egen stat, kunde dessa personer icke annat än stå på samma sida och understödja de eiderdauske, som motsatle sig Schlesvig-Holsteinismen. Genow att nu uppgifva hela frågan om Slesvigs vch Holsteins frånskiljande från Danmark samti genom att framställa bi behållandet af integriteten al danska konungens besittningar såsom lockbete åt dessa, lyckades man att undändraga de eiderdanske dessa personers stöd och sålunda störta detta parti från makten. I dess ställe trädde dessa andre, och under deras ledning gick Danmark ganska rikugt i integritetens utlagda snara. Resultatet af de diplomatiska underhandlingarne mellan Danmark och Tyskland blef det öppna kgl. brefvet at d. 28 Jan. 1852. I denna statshandling var det icke fråga om något Slesvigs närmande till det öfriga Danmark och Holsteins utsöndrande; tvertom bestämdes deri att vissa för båda hertigdömena gemensamma ärender skulle behandlas af skilda ministrar för dessa hertigdömen i kollegial samverkan, hvarförutan det slutligen stadgades att monarkien skulle for framtiden upprätthållas oförminskad till sitt territorinom, att förbindelsen mellan dess särskilda delar skulle befästas till ett välordnadt helt och detta hela ställas under bestyrelse af gemensamma ministeriela auktoriteter och formligen inordnas under en gemensam författning. Genom denna akt var den sedermera såkallade helstats-författningen grund: lagd, ehuru det tordrades ännu nära fyra år, innan det danska folket, utmattadt af tyska intriger och diplomatiskt krångel, kunde förmås att gå ii på densamma, och den högtidligen proklamerades d. 2 Okt. 1855. Genom denna författnings införande hade de frihetsflendtliga tyska stormakterna, troligtvis med Ryssland bakom sig, uppnått sitt mål att binda händerna på Danmarks nya politiska frihetsutvecklinvg. Danmarks Tförbindelse med det tyska förbundslandet, icke blott såsom under absolutismens tid genom en gemensam herrskare utan genom en gemensam förfavtning, satte Tyskland och dess stormakter, förnämligast Preussen, istånud att fortfarande, på Holsteins vägnar och gevom Holstein såsom sin lagliga organ, kunna bibehålla sitt imflytande på hela monarkien. Ty så snart Holsteinarne, med eller utan skäl, trodde sig hatva något att vara missnöjda öfver, var det naturligt att de skulle vända sig till tyska förbundet med sina klagomål, hvilket sålunda kunde göras till högsta domare öfver nästan hvarje dansk angelägenhet. Ur denna reglering af förhållandena ha alla de fem sista årens trakasserier framgått.s De slesvig-holsteinska sträfvandena hade nem-t ligen vid denna anordning al sakerna, af deln tyska stormakterna lemnats i sticket tör attle åstadkomma denna öfverenskommelse med del d danska integritetsmännen och dess anhängare la hade måst nöja sig med eudast den fortfarandels möjligheten at ett 5lesvig-Holstein genom dessa I f begge landsdelars administrativa forening. Delk upphätde dertöre kort etter helstatsordningens d införande klagomål emot densamma. Blandfi dessa var äfven det, att de tyska landsdelarneh icke voro tillräckligt representerade i det tör)r hela monarkiens angelägenheter inrättade g . Uugsraadel, emedan represeutanternas antal ls berodde af folkmängden och de önskade att J hvarje landsdel skulle hatva lika många re-d presentanter, emedan det dervigenom skulle la rärma sig karakteren af ect förbund mellan k