llvarjehanda. Barometern såsom väderspåman, — Vill man af barometerns stigande och fallande sluta sig till väderleksförändringar, så måste man på samma gång observera termometern och vindarnes riktning. Man har i Tyskland gjort följande iakttagelser, som torde äfven i vår provins, vara tillämpliga, åtminstone som ledning för forskning i samma riktning. Går vinden från syd genom vest till nord, under det barometern stiger och termometern faller, så uppkommer under vintern yrväder, det med sydlig och vestlig vind fallande regnet öfvergår till snö; — om våren har denna vindförändring ofta hagel till följd, åtföljdt af åska, hvarefter vanligen köld inträffar. Klarnar himmelen vid denna öfvergång hastigt, så är nattfrost att förvänta. Om sommaren förorsakar samma vindkastning i många fall åska. Går vinden från nord till nordost och barometern stiger mycket högt, under det termometern faller, så inträffar klart väder, med torr luft; och under vintern efterföljas snöväder af sträng köld med genomskinlig luft. Öfvergår vinden från nordost till ost, sedan barometern redan förut börjat falla, så mulnar den förut djupblåa himmelen och får ett hvitaktigt utseende; den ofvan inträngande sydvinden har under vintern snö till följd; men om den hastigt intränger, fryser det från höjden fallande regnet till små genomskinliga iskorn, tills det vid tilltagande värme äfven regnar i de nedre regionerna och jordytan öfverdrages med glattis. Vid lågt barometerstånd har man derefter att förvänta storm från sydvest. Går vinden från ost genom sydost och syd till sydvest och faller barometern hastigt, så uppkommer töväder under vintern, och regn under de öfriga årstiderna. Varierar vinden emellan sydvest och vest, under ett stadigt barometerstånd, så har man ej att vänta upphållsväder om det regnar. Vänder vinden sig från sydvest till vest, under det barometern faller, så är det ett tecken, till, att vinden går tillbaka. Vänder vinden sig från sydvest till vest och nordvest och stiger barometern, så är det tecken till, att den nordliga luftströmmen undanträngt den sydliga och himmeln klarnar. Om efter åskväder med ostvind, barometern faller, så afkyles luften icke, och mer åska är att förvänta. Stiger barometern under ett åskväder med vestvind, så afkyles luften. Stiger barometern mycket hastigt, är detta tecken till, att polaroch eqvator-strömmarne uppehålla hvarandra; faller den då lika bastigt, som den stigit, så har eqvators-vinden segrat och storm är att förvänta. Inträder vintertiden dimma vid högt barometer-stånd, och densamma ömsom försvinner, ömsom återkommer, så mötas eqvatorsoch polarströmmarne. Försvinner dimman, utan att barometern faller, så har polarströmmen segrat och sträng köld blir ofta följden deraf.