het iryggt öfverlemna lösningen af de dansk: förvecklingarne. Om Holsteins tyska invånare ännu en gång önska mata sig med sin laglige monark, så har, så mycket vi veta, ingen rät tighet alt förbjuda dem det, men det finnes åtminstone trenne makter i Europa, hvilk: anse det för sin speciela uppgift att drage omsorg för att Danmark icke undertrycke: eller öfversvämmas, under förevänning af at beskydda de tyska undersåtarnes rätvuigheter När vi betrakta det tyska förbundets högs kritiska ställning, dess fullkomliga brist på effektiv organisation såväl för krigets som fredens föremål, de faror, af hvilka det hotas dess oförmåga att möta dem, några af dess regerings bankruttmessiga tillstånd och andras opopularitet, så måste vi tillstå, att det är oss obegripligt, huru det kan välja en dylik tidpunkt till att förnöta sina krafter på ett ingalunda ärofullt korståg mot ett litet men modigt rike, för en sak, som hvarken har med statspolitik e eller nationalära att göra. Bella geri placuit nullos habitura triumphos. Vi ha infört denna artikel ur, i egentlig mening taladt, engelska folkets organ, 1 afsigt alt visa britternas vänliga stämning mot Skanodinavien och dess folk. Faran för ett krig häruppe i norden börjar dock antaga en mindre hovtande karakter, och det vill synas som om den nye preussiske konungens krigiska tal mot Daumerak endast varit tt spegelfäkteri, genom hvilket han lyckats skrutva upp de goda tyskarnes krigiska aifver till den punkt han önskade, och der han skulle lyckas vinna bilall åt sina planer att omorganisera såväl Preussens som törbundets armeer. Men den alltid vaksamma pressen har redan med sina genomträngande argusögon blickat in i de diplomatiska mullvadsgångarne, och ropar nu högljudt, att Österrike, Preussen och KRyssland knutit sig närmare tillsammaus. Det är aterigen ordet koalition mellan de trenne stormakterna som nu börjar höras inom pressen, och man ventilerar om de vilkor, som uppställts för densamma. Ett antager man redan för sannolikt, att Preussen skall biträda Österrike i håndelse af Italiens anfall på Venetien elier revolutionsutbrott inom monarkien mot det att Osterrike hjelper Preussen i Slesvig och vid Rhen. Att en motkoalition äri bildDing har redan turinertidningen Opiniones at oss förut meddelade artikel visat. Allt återigen nya ämnen till förvecklingar och oroligheter till våren, hvars inträde med stor spänning väntas at alla. Såsom ett ytterligare bevis på den mellan ltalien och Preussen rådande spänning, anföres, att Preussen skall återkalla sin gesandt från Turin. Otvifvelaktigt är emellertid nn, att sardinska regeringen öppet erkänner fredsprogrammet och att den ej skall sjelftmant börja kriget med Österrike. Hon har så mycket mindre tvekat häri, som de allmänna valen. ull det snart sammanträdande parlamentet synas i allmänhet vilja uttalla till regeringens förmon. Franska Moniteuren yttrar äfven i ämnet: Tankarne på lugn och måtta tyckas vinna något mera inflytande i de olika delarne af Italien. Man talar derstädes, med undantag at några ytterlighetstidningar, mindre om kriget till våren och visar sig hugad, att så godt som möjligt ordna förhållandena. I denna mening är det cirkulär affattadt, som inrikesministern, hr Minghetti, i afseende på valen utfärdat till generalintendenterna och guve ernörerna. — Vändningen i turinerpolitiken skall ha framkallats genom Ludvig Napoleon, som uppbjudit hela sin förmåga, för att af Viktor Emanuel erhålla löfte om att ej angripa Österrike till nästa vår. Det ullägges, att Napoleon III jemväl lofvat konungen, att han skall på fredlig väg återgifva Venedig åt Italien. — Det talas om att de diplomaltiska förbindelserna mellan Frankrike och Sardinien åter skola upptagas. De omtalade reaktionära rörelsernai Neapel skola nu med full kraft stäfjas af piemontesarne. Man påstår allmänt, att Gaöta ej skall kunna hålla sig längre än till och med denna månads nigång, och sedan hoppas man skola kunna få fuöllkomligt slut på oordningarne, oaktadt söderns Iinsurgering öppet be drifves från Rom. De bourbonska soldater, som inföllo på neapolitanska området, anfördes af general Levera. De angrepo i Tagljacozzo de underlägsna italienska trupperna, hvilka efter en och en half timmes strid måste draga sig tillbaka till Avezzano; general Sonnaz skyndade straxt till ort och ställe efter derom erhållen kännedom. Enligt Patrie afgår det 27:de italienska regementet i ilmarscher från Perugia till Ascoli, dor I Ista recem från Snoelata äfvanladas a