— Nå? inföll de Suffren. — Nå! återtog Mahurec med ett slags sorgsenhet, som ej riktigt passade för hans manligt friska och öppna ansigte. Om ni icke bogserar mig undan skären, går det bestämdt illa med mitt skamfilade skrof. Hr de Suffren betraktade skarpt Mahurec; derpå gaf han tecken åt en af sina betjenter, som skyndade att öppna dörren, och boppade ur vagnen. Han lade sin fina hand på Mahurecs breda skuldra och sänkte sin skarpa blick i dennes halft stirrande ögon. — Låt se, sade han, du är olycklig; du skall berätta mig dina bekymmer. Marsch! XVIII. Amiralen. Matrosen hade visserligen hört hvad hr de Suffren nyss sagt, men han stod orörlig, i stället för att svara. — Låt oss gå! sade amiralen leende. Mahurec tummade på mössan, men rörde sig icke, — Nå! återtog hr de Suffren, har du e hört hvad jag sagt? Kom!