jen oräknelig folkhop. På torget gjorde den halt. Så började exercisen, som gick ypperligt. Stadens innevånare skrattade, men gnuggade händerna och ropade bravo. Den inom Helsingborg nyorganiserade Skarpskyttebataljonen ryckte ut och saluterade sina nya bröder. Och från en stark kör klingade den sköna, sublima sången: O yngling, om du hjerta har Att trampa fådrens fjät, Flyg till ditt fosterlands försvar, Dö — eller rädda det! Så ljuflig är ej källans sus Invid en blomsterstrand, Så herrligt icke dagens ljus, Som dö för fosterland. Det är ingalunda sällan som initiativet till något stort utgått ur ett barns hufvud eller hjerta. James Watt var ett barn, då han beräknade ångans kraft och förutsåg dess under. Wilhelm Tells unge son bar med lugnt mod på sin hjessa det äpple, som fadrens pil genomborrade: Schweitz frihet blef följden. Historien företer många dylika exempel. Så kan det äfven bli med vår nationalangclägenhet. Ynglingar gå i spetsen; män följa. De förras eldiga hänförelse och de scnares lugna kraft bli en borgen för framgången. Och snart ha vi en medborgarebeväpning, en allmän, storartad, till värn för sjelfständighet, frihet, ära och fosterland. — A. G. W-n. (Ur Penelope.) la Aas cat