Anekdoter. — ,Åh! hvad hon är liten! utropade en a! stora operans aktriser vid åsynen af mademoiselle Jenny Vertpre; ,knappast fyra fot! , Visserligen! men så är er fot så god som hennes fyra, svarade Jenny, som hört henne. — Aktören Larive, som fått sig tilldelad en rol i Voltaires tragedi, Brutus, gick att uppsöka författaren, för att med honom repetera rolen, men fann honom sängliggande sjuk (det var blott 3 dagar före hans död). Vid Larives inträde sade den sjuke: ,,Det är ute med mig, min vän; jag ligger i dödens armar och kan ej mera finna något intresse af verldens fåfängligheter. Hvad hör jag, monsieur; och jag som skulle spela Titus i morgon l Vid dessa ord uppslog den döende ögonen och reste sig på armbågen i det han sade: Huru! skall ni spela Titus? då kan ingen död hindra mig — jag måste repetera med er. — Vid uppförandet af komedien le Cercle, af Poinsinet, en pjes deri vissa scener utgöra ganska träffande skildringar af tonen inom de högsta kretsar, hvilka författaren dock sällan frequenterat, sade Pabb de Voisenon: Ah! den skälmen har lyssnat vid dörrarnel,, — LabbE de Voisenon gaf år 1753, på Italienska theatern en liten temligen tråkig pjes. Stycket vann ingen framgång och någon frågade huru han vågat låta det gå öfver scenen. Voisenon svarade: Jag har nu i många år varit så uttråkad af Paris i detalj, att jag begagnat mig af detta tillfälle för att samla hela staden och hämnas i massa. — En harpagon förklarade, efter att ha sett Molidres ,,den girige,,: Det finns mycket att lägga på minnet i Molieres stycke; man kan deraf hemta de förträffligaste ekonomiska principer. (Affischen.)