som, innehållande osanna och missledande uppgifter både i afseende på tiden, då brandskadan skett, oc beträffande antecknadt förhör med personer, hvilk vid besigtningstillfället icke ens varit til!lstädes, lega till grund för direktioneus åtgärder att brandskade ersättningen, i enlighet med berörde antagne försäk ringshandlingar, beräkna och utbetala, dels och at Bengt Ericsson på postkontoret häri staden uttagi det bref, som, under rekommendation dit afsändt inneslutit omförmälde brandstodsmedel, af hvilke me del Bengt Ericsson sjelf behållit någon del såson godtgörelse för en fordran hos Käck, men det öfrig: kommit Käck tillhanda; ty finner häradsrätten, förmågo af 22 kap. och 2 mom. i 23 8 uti kong! förordningen den 7 September 1858, lagligt döm Käck och Bengt Ericsson, att, för det genom dera förenämnda svikliga förfarande mot brandstodsbola get utötvade bedrägeri, böta, Bengt Ericsson tem hundrade riksdaler och Käck tvåhundratemtio riks daler riksmynt, till treskifte; hvarjemte Bengt Erics son och Käck förpligtas, att hvilkendera at dem till gång eger till direktionen återgälda brandstoden met otvannämnde belopp, sjuhundradefemtiven riksdale 25 öre, enahanda mynt, samt erlägga sex procen med stadgadt bevillningsafdrag minskad ränta der: från den 21 April innevarande år. Mot Johanne Andersson har väl förekommit, att Johannes Anders son, som vid Andersmässotiden sistlidne år blitvi utsedd till ordförande i Föleneds sockens brandstods komitee, undertecknat icke allenast den af Beng Ericsson upprättade besigtningshandling, utan ock er serskild, till direktionen insänd skrift, hvari tiden då branskadan skett, blifvit till ofvanberörde den t Oktober uppgifven, och tillika anhållan om brand skadeersättningens ötversändande till Alingsås blif vit framställd; men, med afseende å hvad Johanne: Andersson till förklaring häröfver anfört, och då nå gon bevisning ej inlupit derom, att Johannes Anders son varit af ifrågavarande bedrägeri medveten, elle: eljest svikligen någon åtgärd i hänseende till brand stoden vidtagit, varder, enligt 17 kap. 33 Y rätte vångsbalken, Johannes Andersson från ansvar i må let befriad; hvaremot Johannes Andersson, enär har I sin egenskap af ordförande i socknekomiteen, un derteknat till direktionen insände handlingar a osannt innehåll och dymedelst föranledt brandskade ersättningens utbetalande, förpligtas att, lika mec Bengt Ericsson och Käck, till direktionen återgäld: brandstodens belopp, sjuhundradefemtioen riksdalei 25 öre riksmynt, samt ofvanbestämd ränta derå utgitva. Likmätigt 21 kap. 3 8 rättegångsbalken, ålägges Käcr, Bengt Ericsson och Johannes Andersson, at lirektionens kostnader i rättegången med tretio riks daler riksmynt ersätta. ( Besvärshänvisning). Vice ordföranden Bengt Ericsson, hvil. ken skall hafva varit den, som ej allenasi gifvit förslag till denna svikliga handling utan och till densammas utförande varit til hutvudsaklig del behjelplig, har, som härof van synes, blifvit ansedd skyldig att utgifve högsta bedrägeribötesbeloppet. Må detta län da honom till rättvis näpst och androm til varnagel att icke svikligen förfara. Hurnvid: Bengt Ericsson hädanetter kan erhålla sine sockneboers förtroende till dylika eller andre allmänna uppdrag, likartade med vice ordfö randeskapet i brandstodskomiteen, det torde vara underkastadt mycket tvifvel.