Från Utlandet. Alitsom tiden skrider framåt, blickar man med mera oro på förhållandena i Österrike, denna Europas Achilleshäl för ögonblicket, der man snart väntar det afgörande slag, som måhända skall tör alltid söndersmula den hoplappade österrikiska monarkien, att ur dess grushög må uppstå ett nytt rike, lifvadt at ett pånytttödt folks sjeltimedvetande om sin frihet och en sannt konstitutionel anda. Säkert är att förberedelser göras till ästadkommanuet af ett forbund mellan de ungerska, rumäniska och sydslaviska nationaliteterna i Österrike och europeiska Turkiet. Omkring 60,00 reffade gevär ha funnit väg trån Genna till Donaufurstendömena, och man tror, att de nu förvaras i det sydöstra hörnet at Ungern, Österrikes mest sårbara punkt, der de ungerska ilyktungarne år 1849 nedgråfde S:t Stephani krona. En ungersk tidning berättar, att samma dag ungrarne börja röra på sig, skola ryssarne vara färdiga att inkasta 50,00 man i Donaufurstendömena. At Ryssland skall vara på sin vakt, om oroligheter utbryta i Ungern, är säkert; men det skall trohgen icke otverskrida rumäåniska gränsen utan de makters bifall, som undertecknat 1856 års fordrag. Från Bucharest meddelar en korrespondent under d. 22 Dec. följande närmare detaljer om beväpningen och rustuingarne i Osterrikes sydöstra hörn: .Krigsmaterielet, som med ,,Univu och , Mathilde F) bragtes 1 land i Galatz, har tagits i besiuning al Moldau-Wallachiets regering. Lasterna, som voro destinerade till hr Gubolini, en sardinsk handlande, består af 600 lådor med musköter, 1,300 fat krut, 250 lådor med granater och 600 andra effekter. Skeppen ,Emma, ,S:t George och .Tito qvarligga i Sulina. De tem skeppen innehöllo, när de inkommo i Svarta Hatvet, vapen, ammunition och mera, tillräckligt för en armekurps om 30,000 man. De åtg rder, som hittills vidtagits, tros ha varit omfattande och om ej den stallning regeringen härstädes under de sista få dagarne tagit skulle hejda rörelsen, skall en stor och väl organiserad styrka af ungrare samlas här före vårens inbrott. En emigration af ungrare från Transylvanien öfver Karpaterna in i dessa provinser har någon tid pågått. De skrida öfver gränsen i trupper om två, tre personer och på stigar, hvilka endast äro bekanta för lurendrejare. Dessa emigranter äro till största delen soldater från år 1849, eller unga ruän, som brinna af längtan att följa deras exempel. Män af alla klasser och stånd ha gått öfver gränsen. Då de väl kommit in i Wallachiet, regleras deras rörelser aft de hemliga klubbar, hvilka förefinnas i hvarje stor stad och alla stå under högsta ledningen af en centralkomite. De vanliga medlemmarne af klubbarne eller hemliga sällskaperna rekryteras från de ungrare, som bo i åtskilliga städer eller di) De af Turkiet konfiskerade, men sedan åter utlemnade sardinska skeppen.