dersökt några tum under taket och några tum öfver golfvet. De skilda försöken gåfvo på tusen volymdelar luft a) vid golfvet 2,20—2,27 volymdelar kolsyra b) , taket ,2,63—2,69 N Hufvudresultatet af dessa försök bief, såsom synes, att luftens blandning i salen var särdeles likformig, att kolsyremängden på den höjd, vid hvilken menniskan andas, blott obetydligt skilde sig från den vid golfvet, och slutligen att, om man lade vigt vid denna skilnad och önskade att leda luften ur rummet vid den höjd, på hvilken den större kolsyrehalten utvisade en större förorening, så borde man anbringa utloppsöppningen vid taket och alldeles icke vid goljvet. Häberls åsigt, enligt hvilken den förorenade luften ledes ut vid goltvet, är således icke grundad på iakttagelser al fakta, utan blott härfluten ur falska teoretiska resonnementer, enligt hvilka han trodde, att gaser liksom vatten och olja lagrade sig efter sina specitika vigter. En sådan mening kunde på Häberls tid synas antaglig för en i fysik och kemi oinvigd person — numera måste hvarochen, som blott känner det allmännaste om gasers diffusion samt om den utandade luftens kolsyrehalt och temperatur, anse den såsom alldeles falsk. De som tanklöst och okunnigt efterpladdrat Häberls satser hafva likvisst ända intill senaste tid prisat såsom systemets väsentligaste fördel, att den nedtill sammanpackade kolsyran äfven nedifrån utfördes. — — — Försöken upprepades sedermera i en med Häberls luftvexlingsapparat försedd sal på en dag, då ventilationen synbarligen särdeles litligt försiggick. Man fick nu på tusen volymdelar luft. a) vid golfvet -— 0,38—090,39 volymdelar kolsyra b) , taket — 0,68—0,74 Äfven nu var således det undre luftlagret renare än det öfre. Luften vid golfvet visade 20,5 ? och vid taket 21,3 ? Celsius. — Af ofvanstående ser således en opartisk läsare, att X, oaktadt han af Handelstidningen blifvit bedömd såsom half vetenskapsman, resonerat icke såsom half utan som hel vetenskapsman, och då det i samme Pettenkofers afbandling uppgifves att Häberl redan år 1812 å offeutligt sjukhus anbringat en ventilationsapparat alldeles etter samma principer som den Kossing-Malmska, skulle en illasinnad anmärkare kunna påstå att nämnde hrr hemtat sina principer ur något föråldradt arbete om samma apparat. Hvad särskildt vidkommer en längre vetenskaplig (?), argsint (!) uppsats i H. I. för den 5 Januari 1861, undertecknad V. R., får jag blott nämna, att jag af densamma cj kan finna det V. R. någonsin ens bläddrat i en fysisk lärobok, innan han tog sig vatten öfver hufvudet genom att försvara hr Malms befängda påstående att kolsyregåsen skulle samla sig vid golfvet. Bäste V. R.! En frisk menniska utandas icke ensamt kolsyregas, såsom ni, att dömma ai er uppsats, tyckes inbilla er, utan en luftblandni..g, som, enligt Vierordts undersökningar, blott innehåller 4,334 volymprocent dylik gas. Enligt fysiologen Vallentins uppgifter, jemförda med Berlins; håller den utandade luften 78,752 volymprocent qväfve. Den består föröfrigt af syre, något kolväte och ammoniakgas samt vattengas till full mättning. Om man ej fäster afseende vid den ringa halten af ammoniakgas och kolväte, hvilka ej göra luftblandningen tyngre, utan anser den utandade luften bestå af: qväfve . . . 78,752 syre . . . . 16,915 kolsyra .. 4,334 100,000, så väger 1 kubikfot deraf vid — 36 9 C. 720,2 korn. 1 kubikfot af den inandade luften återigen väger vid I 169 C. 753,8 korn. Tages nu den utandade luftens större halt af vattengas med i beräkningen, blir skilnaden emellan dessa vigter ännu större. Man ser sålunda, att den utandade luften är lättare än den atmosferiska, och det bör vara begripligt äfven för hrr Malm och V. R., att den förra med sin större kolsyrehalt städse stiger mot taket och ingalunda stannar vid golfvet! Som jag nu tror mig ha visat obefogenheten af hrr Malms och V. R:s påståenden, tager jag farväl, öppnar dörren och låter den tunga giftiga kolsyran tillika med hr Malms djerfva teorier trilla utför trapporna. Y. -um a m . A