vid Lunds universitet, att damen var hans hustru, att han med henne rest öfver fjellen från Ranen eller Saltdalen till Beieren, hvarifrån han nu kom, för att följande morgon begifva sig med ångbåten till Hammerfest, dit han skulle resa för sina zoologiska studiers skull. Denna berättelse förekom mig vara temligen osannolik. Jag fann det mindre troligt, att en dam från södra Sverige skulle vid denna årstid och i ett sådant väder — föregående dag t. ex. stormade och regnade det häftigt — göra en fjellresa, som våra egna fruntimmer skulle tveka om att företaga i det bästa midsommarsväder, vidare att resan med henne skulle fortsättas genom den oroliga Beierfjorden i oväder tills öfver midnatt, och slutligen att Hammerfest skulle väljas till ställe tör studier och forskningar vid en årstid, som måste antagas till stor del omöjliggöra vetenskapliga resor och utflykter. De berättelser, som meddelats i tidningarne om jernvägsingeniören i Buskerud, den brasilianske professorn i Drammen, den svenske orgelnisten 1 Kristiania ov. s. v., kommo mig derföre i minnet, och jag betviflade riktigheten af dess utsago. Då de tvenne gästrum, som finnas i hufvudbyggningen härstädes, redan voro upptagna af en dam och en mansperson, hvilka älven skulle afgå med ångfartyget följande dags morgon, hänvisades de främmande -icke till dagligeller drångstugan i Gildeshaal, utan till en annan stuga, ett rum med kakelugn, visserligen ganska simpelt med nakna väggar och utan all grannlåt, men rent, tätt och godt. Rummet har förut i flera månader begagnats till barnkammare. Härmed trodde jag historien skola vara slut, men så skedde ej. lr Torell kom straxt tillbaka och beklagade sig öfver att ett sådant rum, som denna stuga, blef honom anvisadt; förklarade, att han ej ville begagna det, utan heldre vände sig till en bondgård; vidare att han väntat sig här skola finna större gästfrihet, att man också i Beieren sagt honom, att han kunde räkna derpå, men att han nu erfor något helt annat o. s v. Jag gjorde honom uppmärksam på, att de tvenne andra gästrum vi hade, voro upptagna, annars skulle han genast vid sin ankomst fått sig det ena anvisadt, och då jag tyckte, att han väl strängt skolade upp mig, lät jag honom veta detta, samt yttrade, att jag icke heller fann mig ofvertygad om att han verkligen var den han utgal sig för. Detta tog han särdeles illa upp. Jag sade honom då, att om han egde akademisk bildning, kunde han lätt öfvertyga mig derom, men om jag undantager, att han uppräknade titlarne på en del böcker, vägrade han göra det. Deremot framtog han ett visitkort, hvarpå stod Birch-Reichenwalds namn, hotade med att statsrådet skulle bli underrättadt om det mottagande han här rönt m. im. Jag sade, att mitt tvifvel om hans identitet icke blet undanröjdt derigenom att han förevisade mig statsrådets kort, ty det kunde väl icke vara så svårt, att på ett eller annat ställe få en del visitkort, försedda med hvad namn som helst. På anmodan lemnade han mig äfven sitt eget kort, hvarå står: Otto Torell, med. kandidat. På det denna föga angenäma scen måtte taga slut, bäldades en säng, så godt huset förmådde, i dagligstugan, der samtalet hade egt rum; och sedan såg jag ej vidare till dessa resande, emedan de atgingo med ångbåten tidigt följande morgon, innan jag ännu stigit upp. Industrielt. För erhållande af lån i Manufaktur-diskonttonden ha följande fabrikanter i Göteborg och dess närhet uppgifvit och beedigat sina tillverkningar för år 1860: Tillv.-värde rdr rmt. Rosenlunds Spinneri-Aktie-Bolag 1,699,460 . Lom:garn 1,459,095: 128,39834 aln. Bom:segelduk, 1,991,241 aln. Bom:väfn. j 454,005: 82 1,913,100 82 Rosendahls Fabrikers Aktie-Bolag vid Korndals 2 pappersbruk: AA MAA 4r0 2 LL