och att den för sina tjufbragder bekante för rymde fästningsfången Wilhelm Anderssor föröfvat detta tillgrepp. Man tror sig äfver spåra hans framfart i följande omständigheter Dagen före Julaftonven stals vid Hunseberg af Ölmstads s:n häst och skrinda med selbeI bör. Juldagen anlände till Ekesjö gästgifvaregård en okänd resande med inga andre reseffekter än ett knyte, uppgifvande sig vara en löjtnant Elfving (han lärer i Hullaryd nppgifvit ett annat namn), och begärt att få begagna ett rum några dagar, emedan han var illamående och för öfrigt inväntade en reskamrat. Tredjedag Jul hade han fått anvisning på doktorns bostad och derpå af. lägsnat sig utan att återkomma eller vidare låta höra af sig. Det berättas vidare, att natten till den 28 Dec. hade en främmande karl påträffat nattpatrullen i Hvetlanda, anspråkat densamma och frågat om de vaktade på Wilb. Andersson; om de kände till hvilken stor belöning som var uttästad för hans gripande, och slutligen aflägnade sig under utrop: helsa nu från Wilhelm Andersson. Ett slädparti, poetiskt skildradt af Sölvesborgs-Posten d. 28 Dec.: Vintern har hos oss ett par dagar varit högst angenäm och satt i rörelse allt hvad häst, släda och bjellror finnes i staden och dess grannskap. Annandag jul var här för öfrigt ett större slädparti samt bal arrangerad, ett åvånement, hvilket lika mycket intresserade de 72 unga sköna som varit ute och de ännu yngre sköna som skola ut, och hvilka icke läto sig undgå tillfället att litet smått få fuska 1 den personliga valprincipen. Foöret var klingande, och vädret vackert. Hvad det gick präktigt, och hvad friska rosor blomstrade midt i vintern på flickornas mjella kinder! Om en arab, som uti den stora torra öknen i middagssolens qväfvande hetta törstande och utmattad rastar bredvid sin flämtande kamel, kunde föreställa sig, huru det är att ila fram på en nordisk vinterväg och inandas en klar vinterdags friska luft, vid dagern af en sol, som endast lyser, eller ännu hellre vid månens oljelena (bravo!) sken, så skulle han med hänförelse utropa: ,detta är paradiset! — Och om den Italienare, som får betala snön glastals, skulle få se huru vi ha råd att misshushålla med denna för honom så dyrbara vara, och låta våra frustande hästar nedtrampa den, så skulle han utropa: ,ack, om jag hade all denna snön i Italien, så skulle jag bli rik! Vexelrytteri. En läderhandlare i London, som gjort en storartad cession med passiva af 1 million sterling eller så omkring, hade under en längre tid drifvit vexelrytteri i en fabelaktig skala. Han stodi förbindelse med flera låneinrättningar och visste skaffa sig sådant förtroende, att bankerna kappades om att kunna göra affärer med honom. Såsom ett bevis på hvilken förtrolig fot han stod med direktören för ,, Bank of London, berättas, att dessa båda gentlemen hade sig emellan särskilta benämningar på olika penningesummor. När direktören hade penninar, som han ville använda genom diskonto af läderhandlarens vexlar, och beloppet, som han önskade få användt, var 5,000 pund st., skref han till sin vän läderhandlaren: ,, Sänd mig en thesked full. 10,000 kallades en desertsked, 15,000 en matsked och 20,000 en förläggaresked. iteteorologiska iakttagelser.