Presteståndet, gemenligen istadigast blan de fyra tröttkörda kampar, som uttömma sin. krafter mera på att ,,Iragas med hvarandra, är att draga statsvagnen, såsom deras pligt är, — presteståndet ådagalägger sin fromhet bland anna genom att med bön och psalmsång börja hvarj plenum. Förr i tiden berättas en dylik yttring af gudsfrugtan äfven hafva utmärkt afslutandet a hvarje dags gemensamma riksdagsarbeten. Er sägen är, att de psalmverser, som man då plåga de sjunga, voro: före plenum ,, Min gerning nådig! skåda, och efter plenum Hvad jag i dag ha syndat. Om Princessan Victoria, förmäld med prins Fredrik Wilhelm af Preussen, berättas månpnga drag. som bevisa hvilket godt och ädelt hjerta som klappar inom hennes bröst och som med rätta gjort henne öfverallt så högt älskad. Så till exempel, spatserade hon en dag i trädgården vid Charlottenburgs slott, då hon möttes af en liten torftigt klädd flicka, som tycktes vara mycket sorgsen. — Hvad söker du här, mitt barn? frågade princessan med mild ton och betraktade den lilla med en vänlig blick. — Jag ville bedja trädgårdsmästaren om några blommor att smycka min broders graf med, svarade den lilla blygt. — Arma barn, inföll princessan rörd, och hvilka äro då dina föräldrar? ... -Min mor bor i Charlottenburg och syr kläder för främmande, men hon är nu mycket sjuk. Min far har redan länge varit i himlen! Denna enkla redogörelse gjorde på princessan ett djupt intryck. — Återkom hit i morgon, sade hon efter en paus, så skall jag skänka dig en blomsterqvast. Prinsessan glömde ej sitt löfte, utan samlade sjelf de blommor hvaraf den utlofvade buketten skulle bindas. På bestämd tid infann sig den lilla fattiga flickan och emottog af prinsessans egen hand blommorna jemte uppmaning att först lemna buketten till den sjuka modern innan den lades på broderns graf. — Den fattiga enkan fann en ansenlig penningsumma gömd bland blommorna, hvilken lät ana hvem gifvarinnan var. Ett qvinligt vidunder. Grefvens af Nådaser gemål, Elisabeth Båthori, som afled år 1614, gjorde sig en lång rad af år det grymma nöjet att plåga ihjel unga flickor. Hon åtnöjde sig icke med furier locka att med tillhjelp af en gammal i brottet grånad tjenare och tvenne till sig eller med våld låta bortföra talrika offer från sin gemåls stora besittningar, utan tillät sig äfven de nedrigaste rofferier på främmande område. Källarne uti grefliga slottet voro inrättade till fängelser och pinorum, och de olyckliga flickor, hvilka en gång blifvit inspärrade der, kommo aldrig derifrån med lifvet. Grefvinnan sjelf var fångvakterska och bödel. Slutligen lyckades det Palatinen Tungo under en inspektionsresa att ertappa den nobla damen på bar gerning; en kriminal undersökning inleddes, hvaraf visade sig att den sataniska grefvinnan tagit lifvet af 650 flickor. Den gamle tjenaren hallshöggs, de två qvinliga demonerna blefvo brända på bål, men grefvinnan sjelf elopp undan lifsstraffet, men fick i stället tillbringa sina återstående dagar i ctt fängelse, föga bättre än de, hvaruti hon marterat sina oskyldiga offer. SEE sentenser