PR RR REOEXEXKEEOEOEOEOEOEOROEEROEEOXXRXOOOOOOOEOO Från Utlandet. Det var det märkvärdiga året 1848 Lifvad af den allmänna rörelsen, hade en li ten stat, under en ädel förste, sökt befria Ita lien från dess förtryckare, men försöket hade misslyckats. Sardinien måste köpa sig frec på hårda vilkor, och stod nu, nedtyngdt a skuld, snart ensamt bland alla sina grannaj med sin unga frihet. Men det höll fast vic denna, och begagnade den, under kraftiga oct förståndiga mäns ledning, till att utvidga sin: hjelpkällor och öppna nya, att stärka hela sit inre och yttre tillstånd; det öppnade, oaktad: allt tadel och missnöje, sina portar för Italiens ådlaste söner, Hvilka fördritvits af törtryckarne, och försmådde ej deras bistånd. Och så snart tillfälle blef, att förskaffa sig vestmakternas, vänskap, begagnades det, äfven med betydliga uppoffringar; det skaffade sig, genom att deltaga i kriget på Krim, tillträde till Europas råd och begagnade det att föra Italiens talan. Det mottog lönen för sin trohet och djerfhet vid Villatfrancafreden: Lombardiet, vunnet mera genom franska än sardinska vapen, fastän de senare ärligt kämpat med. Sardinien var nu en stat med 8 millioner invånare, men dess uppgift: Italiens befrielse, var ännu långtifrån löst. Den mäktige bundsförvandten trodde sig emellertid ha gjort tillräckligt, det måste för framtiden bjelpa sig sjelft. Mellanitaliens småstater hade förjagat sina odugliga, trolösa och tyranniska förstar och begärde, tillika med norra delen af Kyrkostaten (Romagnan), att få ansluta sig till Piemont. Europa afrådde det på det bestämdaste, den mäktige allierade förbjöd Sardinien rentut, att införlifva Toskana: men hans tystnad köptes med atträdandet af Savoyen och Nizza (fördraget d. 24 Mars 1860, och införlifningen försiggick till trots af alla invänningar (omröstningen d. 11:te oeh 12:te Mars). Nu återstod blott bourbonska riket i Syditalien och hälften af Kyrkostaten förutom Venetien, men detta var tillsammans ännu nästan halfva Italien. Då företog sig en sjökadett, som aldrig tagit någon examen, en kofferdikapten, en guerillahöfding, en afskedad general, kort sagdt en enskilt man, att med 1,400 man och 2 kanoner afgöra saken på egen hand. Den 11 Maj landsteg Garibaldi i Marsala på Siciliens vestkust, och efter att ha slagit de bourbonska generalerna vid Calatafimi och Monreale, stormade och intog han pingstdagen Palermo, och dermed var hela Sicilien i hans våld, med undantag af ostkusten. Men det var ett demoraliseradt folk han hade befriat; han var sjelf hvarken administrator eller organisatör, och hans politiska vänner voro dåliga medarbetare. Under många svårigheter åvägabragtes ett slags ordning, men Italiens inspirerade ungdom och äfventyrare, såsom han sjelf, fortforo, att allestädes ifrån strömma till hans fanor. Efter att ha slagit Bosco vid Milazzo (20 Juli), såg han sig slutligen i stånd, att gå öfver till TItaliens fastland med 20,000 man d. 20 och 21 Augusti, och redan d. 7 Sept. höll diktatorn sitt intåg i Neapels hufvudstad. Konung Frans nade nu qvar af sitt rike endast sträckan nellan Gaöta och Capua. Vid Volturno hejlades emellertid Garibaldi i sitt segerlopp; nen hans fosterlands regering hade icke sof vit medan han handlade. Sardinien stod rutadt, redo att upptaga tråden, hvarest Garipaldi möjligen skulle tappa den, och 4 dagar fter hans ankomst till Neapel (11 Septbr.)