ge, men det var icke derom saken handlades. Då Mr Kisileff fann att han icke kunde få någon rättelse; hos franske ambassadören protesterade han emot förfarandet samt anmälde frändelsen hos sin regering. Saken skall nu blifva en affär emellan kabinctterna i Tuilerierna och S:t Petersburg. — Det är som man ser icke alltid politiken som sätta kabinetten myror i hufvudet; ett glas vin för mycket hos en glad sjal kan också förorsaka dem hufvudbry. Man bör dock önska att saken skall kunna biläggas i godo, utan att föranleda till några vidtutscende förvecklingar. Furstligt knussel. Emellan hertigen af Braunschweig och en boktryckare har en process nyligen förts rörande betalningen af tryckningskostnaderna för en katalog, som den förre låtit trycka öfver sin samling af diamanter. Boktryckaren hade låtit stämma hertigen inför domstol med påstående om erhållande af 9,830 francs för tryckandet af nämnde arbete. Han upplyste att hertigen sjelf upprättat denna katalog öfver sin samling af diamanter, hvilken upptog 1,200 nummer, hvilkas sammanlagda värde utgjordes af den ofantliga summan af 15,300,000 francs. Katalogen innehöll en uppgift om vigten, formen, värdet och ursprunget af hvar och en af dem och som dessutom en bistoria var bjfogad öfver de förnämsta diamanterna, så upptog skriften 250 pagina. Hertigen hade enligt boktryckarens påstående öfverenskommit att betala 3!7 centimer för sidan af hvart tryckt exemplar, och denna summa multiplicerad med antalet af pagina samt antalet afdragna exemplar åstadkom den fordrade summan 9.830 francs. Hans Höghet å sin sida anförde att intet föregående aftal var träffadt angående tryckningspriset och erbjöd 3,500 francs såsom fullt tillräcklig ersättning för det verkställda arbetet. Efter begge parternas hörande bestämde domstolen att hertigen skulle b-tala en summa af 6,000 francs. Under förhandlingarne upplystes i förbigående att hertigen stod i underhandlingar om inköpandet af tvenne nya diamanter, af hvilka han erbjudit 1,100,000 för den ena samt 3,000,000 francs för den andra, Ett originelt björnbref. En skräddaremästare i Berlin, hvilken hade förfärdigat diverse klädespersedlar åt en icke obemedlad, men försumlig köpman, hade länge kräft sin gäldenär, utan att vinna något annat med sina stilöfningar, än i början höfliga svar och sedermera en aktningsfull tystnad. Som han icke var någon vän af processer, brydde han sig icke om att stämma mannen, men fann slutligen på följande medel: Han skref ett nytt anmaningsbref, satte ofvanför adressen med rödt bleck och tre gånger understrukna orden: ,,Sjunde anmaningsbrefvet från skräddaremästare N., rekommenderade brefvet och skickade det derpå till sin gäldenär. Brefvet passerade naturligtvis alla postbyråerna, uppväckte öfverallt stor munterhet och blef slutligen af brefbäraren småleendo öfverlemnadt till adressaten. Köpmannen, representant för en temligen bekant firma, blef ursinnig, då han mottog skrifvelsen, men hvad hjelpte det! han måste ordentligt qvittera mottagandet af det originela björnbrefvet, men satte sig genast ned och öfversände den fordrade summan, åtföljd af ett svar, hvilket endast det kontanta innehållet kunde göra för skräddaren smältbart. Skatten i vasen. Två 6. uu bedagade mamseller, FA MR Ak