denna gång som förut skall föra korpsen an. 1 Likaledes väntar man oroligt på hvad kejsa d ren skall säga Österrikes representant, furstle Metternich; man har ännu i friskt minnejlb nyårsdagen 1859, och den politiska stållnin-b gen är nu vida mera oroande for Österrikelt ån då. Kalifens ord äro vishet, och kejsara Napoleon vill gerna låtsa sig vara kalif. s Franska senaten skall öppna sina sessioIt ner d. 21 Jan. och lagstiftande korpsen sinalc d. 4 Febr. — således samtidigt med engelska parlamentet. Medan franska kejsaren sålunda spelar den allrådande öfver verlden, är han dock! icke herre i sitt hus, vill det tyckas. Hansl! kära hälft tyckes gerna vilja ha vofteln. Sa-11t som bekant, väckte hennes hastiga atfresa villa Eogland en viss undran och åvskilliga mer och mindre sannolika rykten voro derom i omlopp. Nu skrfver en londonerkorrespondent twtll Köln. Zeit. om denna palatsintrig följande pikanta redogörelse, hvilken kanske är at intresse: Gretve Persigny har vid sin senaste härvaro i förtroliga kretsar antydt orsaken till vissa förandringar inom Frankrike. Foulds afsked tillskritves verkligen kejsarinnans missnöje. Hon har åtminstone gilvit den så lange allsmåktige mannen nådestoten. Hr Fould ville i den kejserliga familjens intresse påskynda hertiginnans al Alba begrafuing, på det densamma mätte vara förrättad före kejsarinnans återkomst. Han hade tillbjudit hertigen at Alba nödiga summor, för att kunna verkställa en lysande begrafning, men ville deraf icke göra någon statsvigtig händelse. Uppretad genom sin svåger, blef kejsarinnan tortörnad på hr Fould och förklarade för kejsaren, att han måste afsätta honom. Härtill kommer, at denne minister, som med stor punktlighet och itfver handhafde kejsarens finanser, ofta hade att kämpa mot ötverdrifna fordringar från kejsarens enskilta hushåll, hvarigenom han förskaffade sig talrika fiender. Han vek för en allmän storm. Hans efterträdare Walewski, som står mer än någonsin i gunst i Tuillerierna, har nog stort inflytande, att uppväcka förhoppningar i Wien, emedan man vet, att denne statsman tillhor Österrikes ifrigaste anhängare. Men kejsarinnan skall ännu icke vara lugnad, tillfölje af franska politiken i Rom och äfven andra förhållanden. Man talar derföre i hofkretsarne om en ny resa, som den höga damen tänker företaga för att lugna sina nerver. Emellertid skall hr Fould, säges det med bestämdhet, afresa i en wigtig mission till Italien, för att förskaffa kejsaren närmare kunskap om vissa förbällanden derstädes. Från Kina ha till London ingått följande underrättelser at d 31 Oktober: Den skadeersättning England skall erhålla af Kina, är bestämd ull 8 millioner taels ( 1 uns silfver). I art. 1 uttalar kejsaren sitt beklagande af det misstorstånd, som egt rum vid Takufästena. Art. 2 bestämmer, att en engelsk gesandt skall hatva sit residens 1 Peking. Art. 3 innehåller bestämmelser om terminsinbetalningarne at skadeersättningen. Art. 4 öppnar Tientsins hamn tor handeln. Art. 5 upphatver utvandringstörbudet (kulieemigrationen). Genom art. 6 alcraudes Cowloon till engelsmannen. Art. 7 bestammer, att Tientsiu-lordraget straxt skall bringas till utförande. Enligv art. 8 skall Fekingstordra: get förkunnas otver hela Kina. Eul, art. 9 skola engelsmännen utrymma ogruppen Tschu san. — De allerade skulle d. 8 Novembei altåga från Peking. Fyra engelska rege menten vanda direkte tilbaka ull England kejsaren betann sig, då posten algick, ann i Tartariet. En summa at 100,000v sterl skall utbetalas åt tanuljerna etter de i kime sisk fångenskap omkomna engelsmän. Ke) sarens sommarpalats har nedbränts at engels männen. senare Post. LIndependance Belge vill veta, at 4 2 a