Sm — —m——— ses låga gången, som förde till de hemliga grottorna. Sedan han väl kommit in i den lilla mellersta grottan eller salongen, hade han stannat, utan att yttra ett ord. El-Kebir lade sig ned på mattan och den gamle satte sig ned vid vilddjurets sida. Mercurius och Richard sökte få isönder spiseln, som var till hinders mellan dem och det ställe, der Catherine skulle vänta på dem. De lyckades få reda på mekanismen, och Catherine, som under flere timmar legat försänkt i väntans dödande oro, utstötte ett gällt glädjerop vid åsynen af de båda bröderna. Hon var snart inne hos dem och spiseln fick återtaga sin plats såsom stängsel för polissoldaterna. Men i detsamma sprang mäster Eudes häftigt upp under ett utrop af raseri. Åsynen af Catherine framkallade detta utbrott. Han tog sin dolk och rusade på Catherine, hvars hals han omfattade med sina knotiga händer. Den unga qvinnan slet sig dock häftigt ifrån honom och rusade ut i gången. Mäster Eudes förföljde henne med dolken i hand. Mercurius och Richard följde, och Catherine kom just inskyndande i stora grottan, då de tre tjufvarne inträngde derstädes. — Han är vansinnig! sade Mercurius och: ville hindra gubben från att begå brottet.