åtbörd den gamle att tiga. Hans höga gestalt rätade upp sig, han kastade kappan på golfvet och tycktes samla alla sina själsförmögenheter i en mäktig vilja. Ådrorna på hans panna svällde, hans ögon blefvo blodsprängda och han sträckte ut sina båda armar. — Sof! sade han med höjd stämma, jag vill det! Derpå fortfor han, vänd till La Chesnaye: — Säg mig, hvad Aldah bör göra, för att kunna komma ut ur sitt fängelse, och hvilken väg hon skall gå, för att hitta hit till oss. L. Kroppens tortyr. När den fångne Reynold eller La Chesnaye infördes i klostrets bottenvåning, var rätten församlad. Domrarne, ståthållarena, kriminallöjtnanterna hade intagit sina platser, och bödeln och hans medhjelpare väntade. I ett hörn stodo Marc, Giraud, La Guiche och dHerbaut såsom åskådare. I samma ögonblick La Chesnaye inträdde genom ena dörren, öppnades en annan midtemot och grefve de Bernac närmade sig de trenne äd