Göteborg d. 17 December 1860. Göteborg frivilliga skarpskyttekål var sistlidne lördag mangrannt samlad till er gemensam kollation med hufvudsakligt syfte att både göra dess medlemmar bekanta mec hvarandra och för vederbörande auktoritetei på platsen. För vinnandet af sistnämnda än damål voro omkring 50 personer inbjudna bland hvilka förmärktes landshöfdingen, f. d statsrådet Fåhreeus, biskopen och kommen dören d:r Björck, chefen för Göta artilleri regemente otverste Berg, stadens båda hri borgmästare, samtlige i staden vistande off cerare af majors rang m. fl., samt korpsens instruktörer. Tillställningen, förmodligen den första i sivt slag i Sverige, egde rum å Bloms salonger, af hvilka den större var särdeles rikt och vackert dekorerad. I salens ena ända höjde sig på granrisklädda och med blixtrande gevår omslutna kolonner Sveriges vapen, omgifvet af rika fandraperier. På motsatta väggen syntes Göteborgs vapen med ungefär lik dekorering. På ena långväggen syntes ytterligare en vacker dekoration at krigiska emblemer, gevär, sablar, trummor och trumpeter, samt på motsvarande vägg en tronhimmel, under hvilken en enkel tribun höjde sig, afsedd att utgöra talarestolen. OÖtver denna lästes inom en grönskande krans orden Enighet gifver styrka. Samtlige pelarne voro dessutom prydda med korsade sablar och draperier, hvarjemte talrika fanor och vimplar vajade från salens alla sidor. Sedan en enkel sexa under musik afartilleriets musik-kår blifvit intagen, borden afröjda och bålar framsatta, besteg kompanicheten CO. J. Meijerberg tribunen och utbringade en skål för H. M. Konungen, dervid försäkrande att samma svenskmanna tro som blödt på Liitsens slätter och stepperna vid Pultava alltid skulle lifva och besjäla den här bildade skarpskyttekåren. Ett kraftigt hurra beseglade från kårens sida detta löfte, och efter fanfarer samt nationalsången Ur svenska hjertans djup, utförd af skarpskyttekårens väldiga sångkör, tömdes denna för alla så kära skål. Derefter besteg korporal S. 4. Hedlund tribunen och föreslog i varma och gripande ord en skål för det dyra och kära, det så högt älskade Fosterlandet. Denna, liksom öfriga skålar, beledsagades af hurrarop, fanfarer och sång. Omedelbart efter den tömda skålen utdelades följande förslag till Skarpskyttesång. Framåt med Gud för älskadt fosterland! Med mod i barm och nordisk kraft i hand! Så ljude högt vår dyra, trogna lära. Framåt, framåt för fusterlandet kära! Om hafvets våg, som slår kring våra skär, Uppå sin skuldra en gång ovän bär — Då dödens lod vi i vår reffla kasta Och gladt och modigt till hans möte hasta. Den torfva, som en plats vår vagga gaf, Skall en gång öppnas för att bli vår graf, Om tidigt eller sent — betyder föga Blott fyllda pligter le ur brustet öga. Hvar droppa af det varma blod du göt För älskadt fosterland — utur dess sköt Skall spira upp som lager utur mullen Och minnesgodt omsusa griftekullen. Ej veklig klagan skall din liksång bli, En jubelsång den skall förbytas i; Och nordens mö med stort och ädelt sinne Skall så, blott sd förvara stolt ditt minne Framåt med Gud för älskadt fosterland! Med mod i barm och nordisk kraft i hand! Så ljude högt vår dyra, trogna lära, Framåt, framåt för fosterlandet kära. K. L—q. ———A 2 — 00-3 PP avwnAldl ana. Af LL FF EE mr Ito AA sa