Som Jeverantolceus adl dylk vara, namn oHentlgen tillkännagifvas 1 Tidningarne. — Att såvå Presterskapet som öfrige Kyrkans Tjenstemär äro uti ifrågavarande tilldragelse skuldfrie, är In. sändaren bekant. S.S. Rättegångsoch Polissaker. Stölder. Sistl. fredag d. 7 d:s bade försvarslösc manspersonen Carl Ferdinand Lindau å smala vägen till en bryggaredräng vid namn Svensson, som kommit körande med sin ölvagn, till salu utbjudit en större sockertopp, den Lindau haft forvarad under rocken. Svensson hade då genast förklarat sig villig att inlåta sig i kommersen, men utfästade dock såsom eu vilkor tör köpets atslutaude, att detsamma skulle törsiggå i närvaro at en poliskonstapel, hvarföre Svensson ock, innan Lindau tick tid att narmare besinna sig på huruvida han skulle ingå på den föreslagna attaren, tillkallade den i närheten posterande poliskonstapeln n:o 52 Blomberg, hvilken ätven genast tillkom och gjorde slut på hela kommersen dermed att han tog hand om så väl sockertoppen som Lindau, hvilken derefter blef uppförd i polisvakten, der Lindau erkände sig hatva stulit sockertoppen, hvarefter Lindau genast blef införpassad till cellfängelset. Vid det härom sist. gårdag i poliskammaren företagna torhör upplyste åklagaren, poliskommissarien J. A. Göthe, att såsom egare till den stulna sockertoppen anmält sig eldaren å ångtartyget Thor Olof Johansson, hvilken senare vid törhöret äfven var tillstädes och uppgat, att han sistl. fredag på törmiddagen uti en salubod här i staden tillhandlat sig itrågavaraude sockertopp, den han deretter insat till törvar å traktörförestandaren L. E. Martinssons källare vid skeppsbron uti ewt innanför krogrummet be läget rum, tor att sedermera fram på aftonen afhemta sockertoppen, samt att Johansson på eftermiddagen erhållit underrättelse från Martinssons källare att Lindau förekommit honom härutinnan och sälunda besparat honom besväret med athemtningen at sockertoppen, den Johansson sade vid inkup hatva vägt omkring sjutton skålpund samt att han betalt densamma etter beräkning at 20 skilling för skålp. Lindau, som är tödd den 15 Juli 1838 och tillhör Carl Johans församling samt åtskilliga gånger varit i poliskammaren under behandling såsom försvarslös, togs härefter i förhör, dervid Lindau erkände tillgreppet af sockertoppen och uppgaf att han åtkommit densamma pa det sätt att han, som itrågakomne eftermiddag iogätt ä Martinssons källare lör att dricka en kopp katte och saw sig ner vid ett bord i rummet, der han ock förtärt sivt kaffe, härunder kommit att få sigte på sockertoppen, som varit stående uti ena fönstret, då Lindau icke kunnat emotstå irestelsen att lägga embargo på densamma, utan helt oformärkt kuipiv svockertoppen och altlägsnat sig från stället för aw genast tursöka att ta realisera densamma, hvilken spekulation dock, på sätt nämndt är, totalt misslyckades tör Lindau. Målet blet, för vidare fullföljd af poliskammaren, öfverlemnadt till stadens rådhusrätt, och skulle Lindau i afbidan på vidare ransakning, qvarsitta i cellfängelset, dit han ock återförpassades. — Sistl. lördag d. 8 i denna månad hade en okänd qvinsperson imkommit i bandlanden J. G. Hambergs vid hörnet af östra hamnoch vallgatan belägna bod och sagt sig vilja köpa garn, hvilket ätven framtagits till hennes påseende, derunder hon, begagnande sig af ett tillfalle, då hon trott sig vara oförmärkt, knipit en garnbundt och undanstuckit den uti ett medhatdt knyte, hvarefter hon hastigt atlägsnat sig från boden. Tillgreppet hade dock tormärkts ai en i boden innevarande person, hvarföre tjutven icke hann långt med sitt rof innan hon blef gripen, dervid hon ock befanns innehafva garnbundten, hvilken hon, sedan den i närheten stationerade poliskonstapeln blifvit tillkallad, sagt sig hatva kommit taga 1 misshugg och att hon derföre gerna ville betala densamma endast hon dermed kunde slippa itrån alla obehagligheter för sitt begångna misstag. Dewa anbud kunde dock icke antagas, utan blet tjutven anhällen och uppförd i polisvakten, der hon, vid anställd visitation, befanns hafva på sig, bland andre persedlar, två stycken nya ylleschawlar, hvilka hon erkände sig hafva tillgripit, den ena uti handlanden August Bojes och den andra uti handlanden J. A. Wettergrens handelsbodar, hvarföre det synts hatva varit på tiden att hon blet hejdad i vidare framfart på sin roflystna bana, ty utan allt tvitvel hade i annat fall de öfriga utmed gatan betintliga butikerna, bvar och en i vin tur, bluviv hedrade med hennes besök. Härom företogs jemväl sistl. gårdag förhör infor poliskammareu med berörde qvinsperson, hvilken inställdes frän celltängelset, dit hon, såsom gripen på bar geining, blitvit införpassad, och tillstäådeskomimwv härvid målsegarne Ilamberg, Wettergren och bBoje genom betullmäktigade ombud, hvilka ivenkände de stulne persediarne, at hvilka den ene schawlen, eller handlanden Bojes, värderades till sju rdr och den från bandlanden Wettergren stulna tul fem rar rmv. Häreiter törhördes den anballne tjutven, som sade sig heta Karin Andersdotter och vara från Marks härad och kltsborgs län samt i olrigt, angående sina lefnadsomständigheter, uppgat, aut hon vore 40 år gammal och född a Hulta byagarden 1 Sättila socken at nåmnde härad och lan at bemmansegaren Anders Gunnarsson och dennes husiru Isbba Månsdotter, af hvilka modren aflidiv for 16 ar sedan, men fauren ännu vore boende å ett undauntagstorp. Hos föräldrarne hade hon vistats tll 24 ars alder, då hon tagit tjenst i hemorten, der hon sedermera tjenat å åtskiliga ställen och der hon ännu iunehar jenst å torpet Hultet under lNulta Rulkesgarden, hvilken tjenst hon innehatt sedan sistlidne Oktober månad. Tillspord angående tillgreppen erkände Karin Andersdotter att hon föröfvat desamma samt skyllalehon, likasom andra förut, på en ond ande, som lugit i henne och ingifvit henne ett ogudaktigt väende. Hon sade sig hatva hitkommit till staden tor utt emottaga garn till väfning, och befanns IKarin Andersdotter äfven vid häktningen innehafva åtskilligt färseods som hon nunnoat sie hafva för an