personer utanföre de kommitterade som taxeringen stödjer sig. Kand. Pualipsson vill ej bestämdt motsätta sig borgmästarens förslag; men anser på grund af sin egen nyare erfarenhet att saken är likgiltig. Votering har nästan aldrig kommit i fråga. De vid taxeringen följda grundsatserna vore något helt annat än kommitterades sammansättning. Man hade af ålder följt samma princip. Sådana som icke hade mera än de sjelfva för sitt uppehälle behöfde, hade fritagits från afgiften. När taxeringssumman undergått någon ansenligare tillökning, hade de enskildas bidrag naturligtvis måst höjas i liknande proportion. Mag. Hedlund anmärkte bland annat att ett större skattebelopp icke borde höjas i samma forhållande som ett mindre. Det vore något helt annat att fördubbla en afgift af en rdr än en af 1,000. Lektor Blomstrand fästade uppmärksamheten på vigten af beslutets enhällighet. Ehuru frågan om kommitterades antal vore af underordnad vigt, kunde det likväl möjligen falla någon in att derpå tillämpa lagens föreskrift i fråga om grunden för fattigvårdsafgifternas utgörande. För öfrigt borde man besinna hvad som från början gifvit anledning till den hittills gällande bestämningen om kommitterades antal och sammansättning. Man behöfde visserligen icke befara att en förändring deruti skulle kunna föranleda den ena eller andra samhällsklassens oskäliga betungande, men det gamla antalet åsyftade synbarligen att inom kommitten bereda nödig sakkännedom. Herrar handlande hade troligtvis bättre kännedom om hvarandras ekonomiska ställning, än embetsmän eller handtverkare. Det stora antalet medförde dessutom den fördelen att, då det måste förutsättas att flera kommitterade äfven om de icke med afsigt hålla sig undan, genom laga förfall hindras att i sammanträde deltaga, man derigenom vore förvissad att ett större antal personer hvarje gång likfullt deltoge i öfverläggningarne. Borgmästare Ewert anmärkte att kronotaxeringsuppgifterna innehålla alla nödiga upplysningar om embetsoch tjenstemäns inkomster och påpekade att suppleanter fanns att inkalla vid inträffadt förfall för någon kommitterad. Grossh. J. Dickson anser kommitterades antal böra blifva tolft, 3 aft hvärdera klassen. Do. SS NE fre att klagomålen alls icke röra sammansättningen al kommitterade. Det vore bäst att denna gången bibehålla det gamla antalet; ehuru saken i det hela vore likgilug. Kand. Phulipsson anser trågan om kommiterades antal visserligen kunna diskuteras, men icke afgöras, innan beslut blifvit fattadt om grunderna för taxeringen. Skulle hädanefter arbetsklassen, i strid med hvad hittills varit öfligt, underkastas en allmän beskattning, borde det icke förbises att denna klass helt och hållet saknade representanter inom kommitterade. Mag. Ifedlund förnyar sina anmärkningar mot de hittills följda principernas riktighet. Hr E. G. Lindström finner i hvad lektor Blomstrand anfört om kommitterades täta frånvaro, en särskild anledning att påyrka en inskränkning i antalet. Det vore högst olämpligt om pluraliteten igenom kommitterade vid olika tillfällen utgjordes af olika personer. På proposition af ordföranden beslutades, utan invändning: att kommitterade blifva tolf; 3 grosshandlare, 3 handlande, 3 embetsoch tjenstemän och 3 handtverkare; med en suppleant af hvardera klassen. Ordföranden hemställde nu till de närvarandes afgörande om någon annan bestämning skulle göras med afseende på grunderna för uttaxeringen än att den borde göras efter kommitterades bästa öfvertygelse. Kand. Philipsson önskade att bestämdt be: sked lemnades om riktigheten af den hittills följda principen att enligt regeln från skat betria personer af den egentliga arbetande klassen samt i allmänhet alla, som nätt och jemnt bafva hvad de sjelfva behöfva. Mar borde icke glömma att bränvinsskatten till er stor del utgår från stadens arbetare. Borgmästare Zwert upplyser, att afkort Ian Asocntam al ka Diana Am han kammer I