SEE rerna arsa nns rer ae — Och ni vill ej på förhand underrätta mig om det medel ni har i edra händer? — Nej! Reynold eftersinnade några ögonblick. — Skola vi, då natten inbrutit, alla begifva oss härifrån? sade han, utan att söka återknyta samtalstråden, som afbrutits genom den gamles bestämda förnekande. Ilvart skola vi begifva oss? — Till Röda huset! — Godt! Men, tillade Reynold, och sänkte åter rösten, Camåelon, känner hädanefter äfven till hemligheten med våra skatter. — Än sen? inföll mäster Eudes och visade på lejonet vid hans fötter. El-Kebir skall nog laga så att denna hemlighet dör med honom. Reynold böjde bifallande på hufvudet. XLII. Båten. Det blir tidigt mörkt i december, under hvilken tid på året händelserna tilldrogo sig, såsom våra läsare torde minnas. Omkring kl. fyra höjde sig en tät dimma öfver hafvet, och den vid horisonten sjunkande solen liknade mindre en majestätisk stjerna, än en af dessa röda glaskulor, som ibland synas i glashandlarnes butiker. Den föregående nattens storm hade alldeles