stycken fläskbitar och en bundt svarta ylleband jemte eu butelj innehållande bränvin samt 5 rdr 5 öre i penningar, hvilket alltsammans hon haft förvaradt i en korg, hvarefter och sedan Elsa Nilsdotter ej velat erkänna att hon stulit något af desse persedlar, poliskonstapeln Engqvist, som anhållit Ilsa, tagit denna med sig åt Salutorget der ban med Elsa gjort en ronde bland dervarande fläskmadamer och torevisat tläskstyckena, dervid de slutligen kommit till en maAnna Niclasson, boende i huset n:o 49 på Sprängkullen,-som igenkännt den ena fläskbiten hatva varit henne tillhörig och trån henne frånstulen, hvisket senare kElsa Nilsdotter dock till en borjan törnekade, samt påstod olörskämdt att hon köpt den at Anna Niclasson för 36 sk., men måste dock slutligen krypa fråw med sanningen och erkände saledes atv hon stulit densamma, ätvensom Elsa Nilsdotter sedermera Jemväl vidgick att hon knuipit yllebanden i en bod, men kunde icke uppgitva i hvilken sådant skett, hvartöre Evgqvist med klsa måste promenera ur bod och i bod innan han slutligen påträffade den rätta, som var hos handlanden Holmstedt, der så väl yllebunden, som klsa Nilsdotter igenkändes och der denna senare ätven sade sig hatva stulit desamma. Härom företogs sistlidne gärdag inför poliskammaren förhör med Elsa Nilsdotter, dertill otvannämnde målsegare blitvit inkallade och bvilka ätven tillstädeskommo, handlanden Holmstedt genom handelsbokhällaren I. Brag samt Anna Beata Jönsson och Anna Niclasson personligen. Handlanden Holmstedts ombud sade sig sakna kännedom om när eller på hvad sätt tillgreppen at bandet skett, men uppgaf att handlanden Hol. stedt vid påseende uti Elsa Nilsdotter igenkännt en person hvilken så väl ifrågavarande dag som vid åtskilhga tilltällen törut besokt Holmstedts butik, utan att de i boden innevarande personer då kunnat törmärka att hou lagt sig till något, hvarjemte ombudet ansågo banden böra värderas till minst 1 rdr 50 öre. Hustru Jönsson berättade, aw under det hon, som iträgavarande dag å salutorget haft till salu tläsk och ister, liggande å en vagn, varit sysselsatt med att sälja et stycke fläsk ull en person och dervid komnut att vånda ryggen till vagnen, hade en annan fläskmadam tillropat henne: tag fast på den som tog istret, då Beata Jönsson vändt sig om och dervid tätt se Elsa Nilsdottor skyndsamt begitva sig från vagnen med en korg i hauden, hvaretter Beata Junssen genast eitersaw Elsa Nilsdotter, den hon ådtveu fått tatt på och då, sedan korgens inuehåll blitvit undersökt, Beata Jonsson der påträftat sin isterbit, hvilken Elsa Nilsdotter dock tornekade att hatva tillgripit, men, etter det Beata Jonsson tillkallat en poliskonstapel, hade kKlsa slutligen måst erkänna att hon knipit uensamma trån Beata Jönsson, hvilken sade sig värdera isterbiteu till 30 skilli.g. Enkan Niclasson formälte avt hon ej tormärkt tillgreppet at den henne iråustulna fläskbien, derom hon varit i okunnighet tills poliskonstapeln knqvist förevisade henue densamma, den hon då genast igenkände, samt ånsåge enkan Niclason sin täskbit böra värderas till omhring 1 rdr 50 öre. Sedan åklagaren härefter upplyst, att Elsa Nilsdotter vid de med heune förut fvretagna enskilta torhör sagt sig heta Cajsa Andersdotter samt i ötrigt hatt orikuge och swidige uppgiiter, blet Elsa Nilsdotter tagen i förhör, dervid bon påstod aut detta vore hennes rätta nawn samt berättade i öfrigt angående sina lefnadsomständigheter, att hon vore 29 ar gamal och tödd å gården Gälteby i Walda socken å Tjörn af bonden Nils Jonsson och dennes hustru Christina Olsdotter, hvilka begge aflidit, fadren för 13 och modren för 19 år sedan. Hun hade vistats hemma hos föräldrarne tills modrens död, då hon begifvit sig till Hisingen, der hon innehatt tjenster i Solberga och Björlanda socknpar under 7 är, hvarefter hon tjenat å Arendal och i Lundby socken tills i höstas, då hon flyttade till Liudholmen der hon antog tjenst hos en der boende tabriksarbetare, med hvilken hon skulle gifta sig. Elsa Nilsdotter, som bedyrade att hon aldrig tillförene varit fast eller begått någon stöld, vidhöll äfven nu att hafva föröfvat tillgreppen, samt uppgat, att hon ifrågavarande dag blitvit at sin tästman skickad in till staden för att köpa potäter och bränvin jemte andra förnödenheter, dervid hon af denne för sådant ändamål emottagit omkring åtta rdr. Hitkommen till staden hade hon börjat att uträtta sina ärenden och af sina medhafde penningar inköpt så väl potäter som bränvin, men bäst som hon var i farten härmed, så innan hon visste ordet af flög uden onde anden bums in i henne och derefter var det slut med all glädje, ty sedan hade hon fått en särdeles åtrå efter att lägga sig till allt hvad hon kom ötver och hade härunder icke hatt försyn för hvarken fläskbitar eller bandstumpar, utan allt hvad hon såg hade den lede irestaren narrat henne till att annamma, hvarföre det var för henne särdeles lyckligt att hon i tid blef hejdad innan den onde fått för mycket makt med henne. Elsa Nilsdotter förklarade att hon aldrig förut varit hemsökt af en sådan ingifvelse, såsom hon uttryckte sig, och bad nu alla fläskmadammer och bodhandlare, som funnos till i hela verlden, om förlåtelse för att hon denna gång varit så svag för frestelsen, samt lofvade att hon en annan gång, i fall hon ånyo skulle få en dylik anfäktelse, nog skulle taga sig till vara och akta sig för att komma i närheten af fläskbitar och andra kramvaror. Efter det Elsa Nilsdotter aflagt denna rörande bekännelse, öfverlemnade poliskammaren målet, för vidare fullföljd, till stadens rådhusrätt, och skulle Elsa Nilsdotter, i afbidan på vidare ransakning, förvaras i cellfängelset, dit hon ock återförpassades. Ervrån Peta