Från Utlandet. Det vill synas som om Frans II verklisen har för afsigt att lemna Gaöta. Den alfofficiela sardinska tidningen Opinione medlelar i sitt nummer för d. 24 November, att Frankrike och England upprepade gånger tillrådt Frans IL att inskeppa sig och att deas råd troligen skulle bli följdt; skulle detta återigen mot förväntan icke ske, har franska regeringen törklarat, att dess flotta skall lemna fästningens farvatten. En afgörande stund närmar sig således, och häri har man utan tvifvel orsaken till att underrättelserna från Neapel på sista tiden haft en så mörk anstrykning, som om allt hvad Garibaldi och sardinska armeen uträttat stode på spel, i händelse det nuvarande tillståndet skulle förlängas. Något dylikt har nemligen egt rum förut, hvarje gång ett vigtigare steg skulle tagas. Hvaren påminner sig säkerligen ännu, hurudana underrättelserna från Neapel voro kort före sardinska truppernas inmarsch; Garibaldi, hette det, var en förkämpe för Mazzinisterna, som hotade med att proklamera republiken, Bertani och Crispi, som voro allsmäktiga un-1y der diktatorns regering, motsatte sig Södra ( Å Italiens införlifvande med Sardinien och nekade att erkänna Viktor Emanuel. Anarki rådde i administrationen, och partierna voro I färd med att uppväcka ett inhemskt krig. Men sedan visade det sig, att intet af detta vart. händelsen. Med detta för ögonen kan manli nog antaga, att det finnes en stor del öfver-I drifter i depescherna från Neapel, då dessal berätta, att Garibaldis anhängare hota hufvudstadens säkerhet, under det den reaktionära rörelsen griper omkring sig i provinserna, hvarest Bourbonernas anhängare skola intaga och plundra städerna, nedsabla nationalgarden 0. 8 v. Om det förhölle sig så, vore Farini tvungen att låta en imponerande truppstyrka rycka fram till de hotade punkterna, men derom nämnes ej ett ord; endast en liten styrka opererar under general Pinelli mot orostiftarne, och Farini har blott begärt att få gendarmkorpsen förstärkt, så att oroligheterna ej kunna ha någon allvarlig karakier. Fullkom igt lugn och ordning kunna naturligtvis svårligen åvägabringas, så länge Frans Il uppehåller sig i Gaeta, och ju farligare rörelsen skildras, desto nödvändigare blir det äfven, att hans afresa ej låter länge vänta på sig. Jemte Englands och Frankrikes råd bidrager ställningen i och utanfor Gaeta til: att Frans II uppgifvit sin föresats om att drifva försvaret till det yttersta; de sardinska trupperna ha alldeles inneslutit fästningen, så att bombardementet kan börja, såsnart det visar sig, att underhandlingarne med konungen icke leda till något resultat, och garnisoneu går dagligen alltmera sin upplösning till mötes genom officerarnes affall och ge menskapens desertion. Man antog förut, at Frans II skulle begifva sig till Spanien; de