hr Claöson skulle kunna för sitt efterlemnade smak itterära testamente finna en rättvis men gran-linre. skande kritik och ett moget, motiveradt om-gar döme. Det är för dagbladen, dessa tillkänna-lärem gifvare af hvad nytt stunden har att erbjuda, lrättvy en hård nödvändighet, att erkänna sig ej hal myck tillräcklig tid eller utrymme att annat änlinom blott anmäla det sådana arbeten som ClaöBötti sons efterlemnade skrifter samlade utkommit.Lent Dagbladen, som alltid ställa sig i ett af delaf hi politiska partiernas läger, vilja så gerna beoch döma en tänkare skeft, isynnerhet då hanjbedö sjelf varit på visst sätt, såsom Claöson, in-mån blandad i en föregående piftig strid, som förmin! des mellan de liberala tidningarne och Boström ska samt dennes anhängare, då Boström i sinllyck statslära visat hela vidden och djupet af sina ltvifl reaktionära åsigter, stående alldeles i stridGus mot tidens anda och på alla sidor vunna eruta! farenheter. — I senare delen finner läsaren änn en rik och intressant omvexling af smärre lår; uppsatser i åtskilliga ämnen, alla skrifna med med den logiske tänkarens reda och,klarhet, äfven nun der de förfäktade åsigterna äro falska ochloly stilen bitter, såsom i stridsartiklarne mot Aftonbladets kritik af Boströms filosofi. Skrifterna äro föregångna af en framställning afl— den aflidnes filosofiska ståndpunkt af adj. Sahlin och af en biografi öfver honom, hvari man finner, det Claöson på senaste tider, alltsom hans eget omdöme blef mognare och hans blick mera praktisk samt långt nående, började så småningom skilja sig från prof. Boström; men döden kom och slet lagerkransen från den lärdes panna, för att i dess ställe pryda den med sina evighetsblommor — och hindrade derigenom honom från att, såsom man hade rätt af C. vänta, så småningom skaffa sig en mera sjeltständig botten, på hvilken ock ett eget system kunnat uppforas, deri det brukliga i föregångarens tagits upp, men det odugliga kastats bort i filosofiehistoriens chiffonnier. —— Dir. Heggström har så-In som förläggare af detta verk yuerligare ökatlA sina förtjenster om vår litteratur. Torquato Tassos Befriade Jerusalem, öfversatt af Carl A. Kullberg. Ofversättningarnes tid är denna. Det är ett anmärk-t ningsvärdt faktum, att våra störste skalderli nästan uteslutande egna sig åt öfverflyt-e tande på vårt språk af främniande länders ochi! forna tiders mästerverk. Så ha vi nu under loppet af jemförelsevis få år sett Shakspeare, Dante, Byron, Moore, Göthe och nu senast Tasso öfverflyttas på svenska och i förträffliga öfversättningar göras mera tillgängliga för vår allmänhet. Carl A. Kullberg har, såsom oss synes, vetat att väl återgifva den sydländske skalden, och det är riktig stolthet man känner, då man ser, huru af svenska språket under en skicklig hand kunnat bildas så verkligen mångenstädes sköna ottaves rimes, utan att öfversättaren dock afvikit från originalets egendomligheter. Det nu utkomna forsta bandet innehåller de första tio sångerna. Vi önska af hjertat, att hr K. må få behålla nog krafter och ihärdighet, att kunna föra sitt arbete till slut och att han ej tröttnar under vägen. Svenska Akademiens Handlingar för år 1859. Det fanns en tid, och det är just icke så längesedan, då intresset för svenska akademien så svalnat, att allmänheten nästan icke fäste något afseende vid de handlingar, som akademien då och då offentliggjorde. Dessa utkommo då äfven mera oregelbundet. I båda dessa afseenden har en förändring till något bättre inträdt. Handlingarne utkomma ordentligt hvarje höst, och ha småningom blifvit till en kär läsning för hvarje humanistiskt bildad erson. Förtjensten häraf må väl med skäl kunna tillskrifvas akademiens sekreterare, frih v. Beskow, som genom blandade estetiska och historiska uppgatser bredvid äreminnena gifvi mera omvexling åt innehållet. Hr Beskow: stil är glänsande och af ett fint, så att säg: aristokratiskt behag. Det sänker sig aldrig utan håller sig ständigt uppe, med elegant