mare undersökt förhållandet, då kabeln befunnits; vara los från sitt fäste i land och omkring tre famnar af densamma afkapade, hvarförutan kabeln varit å flere särskilda ställen på midten skadad på det sätt att försök att afhugga densamma blifvit gjorda, ehuru sådant ej lyckats i anseende dertill att kabeln ifvit efter och svigtat undan för huggen, hvaremot apningsförsöket hatt bättre framgång i nörheten af landtfästet, hvilken utväg tjufven dock i det längsta dröjt med att anlita at fruktan att blitva från land upptäckt i sitt nidingsdåd; förklarande derjemte Schmidt att det var en särdeles lycka det någon storm samma dag icke varit rådande, ty i så fall hade fartyget, sedan detsamma mistat sitt hufvudfäste i land, kommit i drift och derigenom kunnat anställa oberäknelig skada å så väl sig sjeltt som å andra fartyg. Tilltalade Eriksson, hvilken är född år 1813 här i staden, började redan vid 15 års ålder att inträda på brottets bana. Under är 1828 blet han nemligen tvenne särskilda gånger af Säfvedals häradsrätt domd att för olofligt tillgrepp såsom öfvermage agas med ris, hvarefter han öfver tjugo särskilda gånger varit tilltalad för stöld, utan att likväl kunna saktällas, men blef dock under år 1847 dömd tör så väl första som andra resan snatteri, hvarförutan Eriksson under är 1851 undergått bestraffning för förötvadt rån och derefter varit åtskilliga gånger dömd till allmänt arbete. Eriksson, som vid häktandet befanns inneha en yxa och en knif, forttor att förneka det han atkapat trossen och vidhöll sin förut halda uppgilt angående åtkomsten till densamma. Poliskonstapeln Engqvist upplyste, att han ifrågavarande dag, eller den 20 i förra månaden, omkr. kl. tre på eftermiddagen i Majorna på väg in till staden påträffat Eriksson, bärande en yxa och en knif, samt att Eriksson, hvilken såsom gammal tjut vore under polisens strängaste uppsigt, då, på fraga, sagt sig skola gå in till staden för att söka arbete, hvarföre Engqvist, som icke kunnat misstänka hvad slags arbete kriksson haft i sinnet, lätit honom gå. Nagra timmar härefter blef emellertid Eriksson anhållen med kabeln, hvarlöre man tydligt kan finna till hvad arbete han användt yxan och knifven, Sedan kapten Schmidt härefter förklarat att den skadade kabeln vore alldeles obrukbar och att densamma, som varit 80 famnar lång, i inköp kostat 800 rdr rmt, efter beräkving af 10 rdr för famnen, blet ransakningen for vidare fullföljd remitterad till stadens rädhusrätt; hvaremellertid Eriksson skulle i afbidan på vidare ransakning förvaras i härvarande cellfängelse, dit han återförpassades. — Poliskonstapeln n:o 22 Olsson hade sistlidne Onsdag anhäliit målarelärlingen Olaus Fredrik Olausson hos målaremästaren OC. J. Hallberg, boende i buset n:o 84 vid Nygatan i Vestra Haga, såsom misstänkt för oloflig åtkomst till 2 lisp. 7 skålp. gammalt jernskrot och 24 skälp. koppar, hvilket han utbjudit till salu i en lumpkällare vid Norra Hamngatan. Vid det härom sistl. gårdag töretagna törhör erkände Olausson, att han tillgripit berorde jeruskrot och koppar irån vinden af nämnde hus, der detsamma varit liggande i en säck, och uppgat angående sina lefnadsomständigheter att han vore född år 1842 i Fors socken och luuge härad at detta län af hem mansegaren Olaus Torkelsson och Anna Maja Ols: dotter, af hvilka fadren var död, men modren ännt letde, samt att han flyttat hit till staden i början a sistl. år, då han kom i lära hos Hallberg, hos hvil ken han sedermera alltjemt vistats. Mälaremästaren Hallberg, personligen tillstädes sade att det stulna godset icke vore honom tillhörig och att han icke hade sig bekant hvem som vor egare dertill, hvarföre poliskammaren, för efierfor skande af rätter egare till detsamma, uppskjöt ran sakningen till d. 7 nästk. Dec., och tillats Olausso. att under tiden vistats på fri fot. ra EOER EEE AA ann esteaa—————— --ÄX