AM MIMMI VI Vv RIV GU) BOSVvVIL UTRKAUL i går, att de främmande makternas gesandtei afrest derifrån och begifvit sig ull Rom Desstorinnan reste äfven enkedrottningen til Rom d. 21 Nov. med sina sex yngsta barn. De trenne äldsta, grefvarne af Trani, Caserta och Girgenti, skulle qvarstanna hos sin stjufbroder Frans 1 Gaöta, likaledes dennes onkel, grefven af Trapani. Häraf ligger den slutledningen nära will hands, att konung Frans sak måste vara alldeles uppgifven af alla. Att han sjelf stannar qvar, bevisar endast alt han bestämt sig för att göra sin fiende kronan stridig så länge han förmår. Han lärer i sina bemödanden direkte understödjas af Spanien, och grefve Cavour skall i sina händer ha bevisen på denna drottning Isabellas fiendtlighet mot Italien. Afven Frankrike gifver ett, om ock indirekt stöd åt konung Frans, derigenom att det hindrar piemontesarne från att besätta Terracina, den plats ofver hvilken Gaöta förses med lifsmedel från Kyrkostaten. Cialdini säges ha velat der inkasta trupper, för att såmedelst atskära tillförseln tull den belägrade fästningen, men hindrades af franske betälhatvaren Goyon, som der förlagt en atdelning franska trupper. Devia franska regeringens steg betraktas som ett sidostycke till amiral Le Barbier de Tinans uppträdande och är egnadt att försvåra Cavours ställning. Äfven detta den franska regeringens handlingssätt står i strid mot dess förut förklarade non-interventions politik. Äfven angående bestämmandet af de i Kyrkostaten afvaåpnade bourbonska truppernas krigsmateriel har Cialdini ej kunnat komma ofverens med Goyon, som förklarar, att Viktor Emanuels regerimg icke blifvit erkänd i Neapel, hvarföre hon icke heller kan ha rättighet att begära utlemnandet af ifrågavarande materiel. — Man vill naturligtvis se en baktanke i denna något besynnerliga vändning af den franska politiken, ehuru man naturligtvis dock icke tror på något allvarsamt motstånd å Frankrikes sida mot italienarnes enhetssträfvanden. Kanske är det blott en skenbar sängkammarpolitik. Man har rättighet att tro så, då handhafvandet al Frankrikes intressen och dess utländska politik ligger så uteslutande i en enda hand. Enligt bret från Turin af den 20 Nov., skulle piemontesarne stå i begrepp, att uppställa 80 mörsare på Monte Secco, som ligger ej mera än 1 kilometer från Gaötas fästning. General Menabrea, anförare för ingeniörkorpsen, anordnar paralleler, som skola sätta de piemontesiska trupperna i tillfälle, att kunna från andra håll öppna elden mot fästningen. Detta arbete tros dock komma att taga någon tid i anspråk. De af oss förut efter telegrafen meddelade underrättelser om anarkien i Neapel tyckas nu vara för vidt tilltagna och betydligt inskränka sig, ehuru likväl inga närmare detaljer härom ingått. I allmänhet spelar emellertid telegrafen en ganska tvetydig roll, då det gäller partistrider. Konung Viktor Emanuel säges skola efter sin återkomst till Turin utfärda en allmän amnesti, i hvilken äfven Mazzini kommer att inbegripas. Man är i Neapel ifrigt sysselsatt med förberedelserna till en ny fest, som staden skall gitva för konung Viktor Emanuel. Pål Toledogatan skola uppställas bilder af 100 italienska städer — deribland Rom, Venedig och Mantua — hvilka erbjuda den intågande konungen kronor och trefärgade fanor. På Largo Carita reser sig på en 30 fot hög sockel Napoleon III:s kolossala byst. Man vill i Paris veta, att stormakterna skickat ombud till Syditalien, hvilka skola taga noga reda på ställningar och förhållanden och i förtroliga berättelser framställa dessa för sina resp. regeringar. Medan man följer händelsernas gång i Italien, knippar sig tanken derpå alltid tillsammans med ställningen i Osterrike. Den engelska tidningen Daily News yttrar i en artikel, som allmänt tros vara om ej skrifvenl. åtminstone inspirerad af lord John Russell, G att kejsar Frans Josef tänker inom kort ned-; lägga regeringen för sin bror, erkehertig s Maximilian, hvilken, på grund af sin popnlaritet och sitt föregående lif, skulle ha lättare att genomföra det konstitutionela systemet. En af den nya kejsarens första handlingar skulle då vara, att afstå Venedig till det italienska konungariket. Det har, sasom man torde minnas, torut gått rykten om Frans Josefs abdikering. Detta är likväl föga troligt om det ock skulle vara det klokaste. Enligt franska tidningen , Patrie, skulle fi a as I