hö AV VERA BY VI VÄ BY MVA BE 20 ran och, misströstande om att på annat sätt komma till rätta med den styfve engelsmannen, sträcker han honom med ett väldigt knytnäfsslag till marken åt motsatt sida mot den, hvaråt hästarne skenade. Innan engelsmannen hunnit återkomma till besinning äro dessa försvunna och hr Laray ensam med honom på platsen. Vår britt, som vet af ingenting, blott att han blifvit slagen till marken, och för öfrigt tycktes helt och hållet förakta att taga någon kännedom om orsaken härtill, säger icke ett ord, helst han icke kunde tala franska, utan ställer sig endast i första boxare-positionen framför vår tappre aktör. Denne, som ej känner lagarne för det engelska boxningsväsendet, söker att med hatten i hand höfligt förklara, att han räddat sin motståndare från en ögonskenlig död, till svar å hvilken harrang han genast erhåller en s. k. bukrännare, så kraftigt att han i sin ordning tumlar i gatan. Derefter uppstår ett litet nätt slagsmål mellan den till lifvet räddade och hans skyddsengel vid tillfället, hvilket slagsmål hotar att medföra den senares totala undergång. Ändtligen tager en annan engelsman, som åsett uppträdet från dess första början, till ordet och obligerar landsmannen att skona sin räddares lif. Upplösningen af boxningen blef naturligtvis en bättre frukost. En spefågel frågade Laray om den var munter. — Mycket munter, — svarade hr Laray, — vi drucko på tre man hand 10 buteljer vin — och tystlåten, — tillade han, — ty sedan explikationen var gjord, vexlade vi icke mera några öfverflödiga ord, utan endast nickar af högaktning, då vi drucko hvarandra till. Märkvärdiga samlingar. Engelska aristokratiens älsklingsmålare, porträttmålaren Edward Chalon, som nyligen afled i London vid fyrtio års ålder, var schweizare till börden men en äkta engelsman till sinnelaget, att sluta af de märkvärdiga samlingar han efterlemnar. Förutom många konstartiklar, målningar och dylikt finnes bland dessa äfven en fullständig samling uniformsknappar, af alla europeiska staters härar, från Ludvig XVTIs till närvarande tid. Denna ingalunda knapp händiga samling uppfyller tio stora, enkom föändamålet inredda skåp och är ordnad efter ålder samt staternas geografiska läge; endast en engelsman kan riktigt uppfatta nyttan och nöjet af en dylik samling. Chalons vän, den berömde aqvarellmålaren Leslie, som dog för några år sedan, hade testamenterat honom början till en icke mindre besynnerlig samling, hvilken likväl har det företrädet framför den förra, att lifligare anslå inbillningskraften. Den utgjordes nemligen af det aktningsvärda antalet af 800 numrerade damskor, hvilka tillhört qvinnor, som blifvit namnkunniga för skönhet eller talanger. Sålunda fann man bland andra en af Maria Stuarts skor, likaledes en af drottning Pomares, samt en af de skor, i hvilka mamsell Taglioni uppträdde för sista gången i London i ,,Sylfiden.,, Den rikaste mannen i Nordamerikas Förenta Stater i ordningen efter William B. Astor, hvars förmögenhet svårligen kan beräknas, är för närvarande en köpman i New-York vid namn A. T. Stewart. Hans förmögenhet anslås till 80 mill. Riksdaler och hans andel i firman inbringar honom årligen cirka tre millioner. Stewart är 64 år gammal; han kom till Amerika år 1820 utan ett öre i fickan, och började sin verksamhet som privatlärare. Men han var med i den goda tiden, hade födgeni och har nu praktiskt visat , huru af ett öre,, icke allenast blef ,,en tunna guld, utan hela 80 millionerna. Ansenlig garderob. Vid bouppteckning efter en i Bromton afliden förnäm dam, har man funnit en högst ovanlig mängd gångkläder. Hon efterlemnar icke mindre än 1800 sidenklädningar, 700 sammetsmantiljer, 200 kappor öfver 100 par skoplagg, en oräknelig mängd linnekläder 0. s. v., hvilket allt den aflidna laggt sig till under de sista 10 åren af sin lifstid. Dålig rekommendation. Lord Sandwich, som hade en särdeles miserabel hållning och ful gång, berättar följande om sig sjelf: Då jag uppehöll mig i Paris tog jag lektioner i dans, och fann mig så belåten med min lärare, attjag vid min afresa uppmanade honom att utbedja sig en gunst af mig. Balettmästaren gjorde en ståtlig bugning och sade: Jag tillåter mig blott att bedja ers herrlighet att ej för någon omtala att jag har varit er danslärare. Drottningen af Frankrike Marie Antoinette, kom år 1787 vid sin brors, kejsar Frans Josefs, arm ut från den kungliga operan i Paris. På trappan förlorade hon sin solfjäder. En sirligt klädd herre upptog och lemnade den till drottningan Hvem är dot Jag har att tanlka för