att göra en liten rekognoscering på ett ställe, som de tyckte vara tjenligt till nalles vistelse. Han var ock verkligen hemma den dagen och gick och förlustade sig bland träden, och innan han märker, hvad främmande han fått, skickar Erik Ersson honom med Maklös — så benämnes hans bössa — sin helsning, och nalle bockar sig ödmjukt mot jorden. Denne björn var en såkallad fjolunge. Men ögonblickligen som skottet smäller, framrusar en mycket större björn i vildt raseri och ansätter jägarne. Likväl eger drängen, som medhade en yxa, nog rådighet att ställa sig framför sin husbonde medan denne laddar bössan, och fäktar med yxan så skickligt, att han afhugger snoken på det allt för närgångna vilddjuret ; härigenom betydligt hejdadt i dess grymhet, fälles det nu med ett skott. Detta var en hona. Bössan laddas ånyo, och detta hinner knappast ske, innan tredje björnen framrusar, äfvenledes en fjolunge — men som ock med ett enda skott fälles. Utom den rika fångst, som belönt de 8:ne skotten, lärer Erik Ersson dessutom hafva att emotse ur norska jagtkassan i skottpenningar 9 specier eller 3 specier för hvardera af de fällda djuren. Erik Ersson, som förut fällt flera björnar, har ibland haft farliga äfventyr dervid. Om ett berättar han följande: ,För två år sedan blefvo mina hästar om sommaren ofta hemjagade; jag förstod att det var björn å färde. Jag gick då en morgon ut att se efter och blir snart varse en, som i morgonsolskenet sitter på fjellet slumrande. Tyst närmar jag mig honom och aflossar skottet; men det är ej dödande. Björnen förföljer mig, och jag springer af alla krafter undan, men får den ingifvelsen att försöka ladda under flykten, hvilket förunderligt nog lyckas, hvarpå jag hastigt vänder mig och utropar häftigt: stanna du! Björnen stannar tvärt i upprätt ställning och med öppnadt gap, ditin jag riktar skottet, som ögonblickligen dödar. Det var en ovanligt stor slagbjörn med hvit ring kring halsen. Jag hade hittills ej känt någon modlöshet eller räddsla, men betogs nu af en sådan vanmakt, att fötterna ej tycktes kunna bära mig. ——— ALLTID