Från Utlandet. De direkta politiska frågorna ha för ögonblicket bortskymts af tanken på Europa: närvarande finansiela ställning, framkallad a! de höjda diskontos i London, Paris och Turin, på hvilket senare ställe diskontot lär f. n. uppgå till ej mindre ån 7 procent. Sedan Engelska banken höjde sitt till 6 procent, har den onaturliga guldutströmningen derifrån till Frankrike upphört; men för att dock understödja franska regeringen, som befinner sig i stor förlägenhet genom sin svårighet att anskaffa det guld, som hon oundgängligen behöfver för sina många och stora utgifter på olika håll, har engelska banken ingått på att låna Frankrike två millioner pund i guld mot depositum af samma belopp i silfver. Man hoppas härigenom något afböja fluktueringarne och förlägenheten på de stora penningemarknaderna, en förlägenhet som man till och med, ehuru sannolikt endast af skuggräddsla, befarat skola kunna öfvergå till en varukris. Emellertid har stämningen genom de båda franska och engelska regeringarnes understödjande af hvarandra blifvit betydligt mera gynnsam. Beklagligtvis sönderslites Neapel ännu af inre parlistrider och oroligheter. Mazzinister och reaktionära hålla hvarandra i hand, för att utså oenighet i landet, och båda partierna begagna namnet Garibaldi såsom den lunta, hvarmed de antända elden. De påstå, att han blifvit förbigången, att han behandlats ovärdigt, att hans aflägsnande från makten varit en skymf mot ej allenast honom, utan hela Italien, hvilket i honom ser sin ädlaste son och sin räddare. De understödjas i detta skrik af de missnöjda garibaldisterna, hvilka nu upplösas, för att inträda i sardinska armåen, der de enligt ett kongl. dekret skola bilda en särskild korps. Garibaldisterna hade naturligtvis gjort sig svindlande förhoppningar om den belöning, de skulle erhålla, och inbillningen förespeglar alltid mer, än verkligheten förmår gifva. Ropen från dessa trenne partier väcka emellertid oro i landet. I Neapel har, såsom bekant, upplopp egt rum d. 17:de på Toledogatan utanför kongl. palatset. Vid Porta Capuana kom det till en strid mellan folket och Piemontesarne, hvarvid flere personer sårades samt talrika häktningar egde rum. I Abruzzerna hafva de reaktionära upprorsstiftarne framgång, så att Cialdini funnit 518 nödsakad att skicka några kolonner dit, ör att undertrycka oroligheterna. 7 provin;er sägas ha blifvit förklarade i belägringsillstånd. Man hoppas dock, att Viktor Ema-l.