Ett sådant rop har nu åter framkallats af de många olyckor, som skedde genom den senaste svåra stormen d. 3 Okt. i Nordsjön och Östersjön. Bland de många fartyg som då förolyckades voro en hel mängd engelska, och det engelska kommersekollegium, Board of Trade har låtit anställa en undersökning angående dessa skeppsbrott. Icke mindre än fem engelska ångtartyg hade omkommit vid detta tillfälle med en last af tillsammanlagt en half million pund sterlings värde, och närapå tvåbundrade menniskohf gingo förlorade vid dessa fem skeppsbrott. Arctic var det enda af dessa fartyg af hvars passagerare och besättning några blefvo räddade, ehuru. endast fyra resande och fyra matroser. Alla fem ångfartygen voro skrufbåtar samt hörde i afseende å sjöduglighet till kategorien ÅA. 1, d. v. 8. till alldra första klassens fartyg. De hade dock alla haft en svår däckslast, och enligt erfarna personers utlåtande är det denna omständighet som fartygens förolyckande hufvudsakligen bör tillskrifvas. För dem som sett huru lasten stufvas ombord på fraktoch passagerareångfartyg är detta utlåtande icke något oväntadt. Bomullsbalar, jernmachiner, kol och annat gods är ofta uppstapladt på hvarannan å hvarje användbar del af däcket, så att der knappast finnes en fots bred att röra sig på, samt icke ens ankarne och kettingarne äro klara. Vid svårt väder hafva matroserna icke rum för sina manövrer och hvarje fara blir mycket svårare än eljest, och att under sådana förhållanden skeppsbrott lätt måste kunna inträffa, är icke svårt att inse. Den verkställda undersökningen har derföre i sjelfva verket icke dragit fram något nytt utan har endast fäst uppmärksamhet på ett gammalt välkändt men förbisett ondt, ehuru den stora skada som denna gång skett genom detsamma har framkalladt ropet på dess afskaffande. Frågan om huru detta skall verkställas har dock föranledt olika meningar alltefter de olika åsigterna i frågan, om gränsen emellan området för statens och de enskildas verksamhet. Under det några yrka på en regeringskontroll af fartygens lastning, tillbakavisa andra helt och hållet ett sådant botemedel. Ett lagstadgande angående däcklastning skulle endast vara hämmande och störande för handeln, utan att uträtta något vä-. sendtligt. Det är genom assuradörernas omsorg, mena de, som oskicket skall hämmas och afskaffas. Deras eget intresse skall leda dem att i sina poliser föreskrifva de behöfliga stipulationerna för fartygens och lastens säkerhet. Ingendera af dessa åsigter säger Times äro dock tillfredsställande. — Det är sannt att hvarje insigtsfull affärsmans första intryck måste vara att skygga tillbaka för tanken att inbjuda styrelsen att ännu vidare inblanda sig i reglerandet af handeln och sjöfarten. Men å andra sidan icke är det troligt att man kan lita mycket på att assuradörernas åtgärder skola hämma oskicket att öfverlasta fartygens däck, då de hittilis hafva tillåtit det