Rättegångsoch Polissaker. Undersökning om eldsvådan å Gula Brickan. För utrönande at orsaken till uppkomsten af den på aftonen vid 8:tatiden d. 20 d:s uppkomna eldsvådan i snickaren J. Nilssons i Nya Haga belägna hus eller s. k. Gula Brickan, förevar sistl. gårdag undersökning inför poliskammaren, dervid såväl husegaren, ofvannämnde Nilsson, som handlanden O. Bergqvvist och dennes hustru jemte deras barn och tjenstefolk samt åtskilliga andra personer voro inkallade för att upplysningsvis höras. Husegaren Nilsson uppgaf att han, som ej bebodde ifrågavarande lägenhet, utån hade sin bostad i närheten af densamma, i huset n:o 43 i östra Haga, ej hade sig bekant något om anledningen till eldens uppsomst, derom han först blifvit underrättad af målaren Hillerströms barn, hvilka jemte sina föräldrar jemväl voro boende i Gula Brickan och ifrågavarande afton, alldeles nakne kommit springande till Nilssons bostad under rop att elden vore lös hemma hos dem då Nilsson genast begitvit sig till stället, der elden då varit i det närmaste släckt, hvarjemte Nilsson förklarade att han uppskattade den genom elden å huset uppkomna skada till omkring 4009 rdr rmt. Handlanden Bergqvist, som bebodde den lägenheten af huset der elden utbrutit, sade sig vid tillfället ej varit hemma utan på besök hos en närboende bekant, samt att han på hemvägen mött sin dräng, som då underrättat honom att elden vore lös i Bergqvists bostad, hvilken bestående af tre rum med kök, vore belägen i andra våningen af berörde hus, hvarpå Bergqvist genast sprungit hem och då funnit att eld utbrutit uti ett af hans rum, som vore beläget intill sängkammaren och hvilket ej begagnades i hvardagslag. Berqvist hade då slutligen genom att sönderspränga en af de till rummet ledande dörrar banat sig väg ditin, då han funnit hela rummet vara uppfyldt med rök, hvarpå han i häpenheten skyndat fram till en i rummet stående chiffonier för att försöka att rädda några för honom värdefulla papper, och sedan detta lyckats honom, åter begifvit sig ut ur rummet i afsigt att få vatten för att släcka elden, som ock deretter med tillhjelp af åtskilliga personer, hvilka emellertid ankommit till stället, blifvit dämpad, då det befunnits, att elden uppkommit uti ett i ett hörn af rummet mellan kakelugnen och en dörr stående skänkskåp, hvilket helt och hållit nedbrunnit och hvilket varit tullpackadt med linnekläder, samt att elden brunnit i såväl golfvet och väggarne invid skåpet, som äfven itaket; tillika hade de tör fönstren hängande gardinerna blitvit uppbrända. Orsaken till eldens uppkomst hade Bergqvist sig ej bekant, men, etter hvad han sedermera förnummit, hade en hans tioårige son vid namn Viktor i skymningen samma afton med ett ljus varit ensam inne i rummet, hvilket Bergqvist sjelf äfven på eftermiddagen vid 5-tiden besökt för att afhämta en å cheffonieren i rummet liggande blyertspenna, då han medhaft ljus och varit åtföljd af sin ofvannämnde son Viktor, som då icke haft något ljus i handen, men att Bergqvist under detta sitt besök icke varit med ljuset i närheten af skåpet, utan, sedan han fått rätt på blyertspennan, genast med sin son utgått ur rummet, der Bergqvist då ej heller förmärkt någon rök. Förkla rande Bergqvist att han, som har sin lösegendom försäkrad till 3,000 rdr rmt, uppskattade den förlust han lidit genom elden till omkring 1,000 rdr rmt. Hustru Anna Bergqvist hade först blifvit underrättad om eldfaran af sin piga Anna Sofia Larsson, då hustru Bergqvist, som vid tillfället suttit nere i undra våningen i sin mans dervarande handelsbod, sprungit upp 1 öfra våningen, der rök då framträngt i alla rummen, hvarpå hon sprang ner å gatan och ropade på hielp, och hade hennes man straxt derpå tillkommit och, på sätt han uppgifvit, brutit sig ini