Från Utlandet. Ännu har icke någon bestämd underrättelse om konung Frians beslut, huruvida han vil i tid uppgitva Gaöta, eller underkasta sig ev bombardement, inträftat. Men man tyckes tro, att han bestämt sig för det senare, synbarligen uppmuntrad genom de sympatier franske eskaderchefen visar för hans sak. Att endast belägra Gaöta från iandsidan, måste komma att stå den belägrande dyrt, och på sjösidan sätter sig Frankrike emot beskjutningen at flottan. — Äfven general Goyons upplorande är nagot eget. Under det nemligen det ena telegrammer säger att han förbjuder de sprängda neapolitauarne att gå ötver på kyrkostatens område, säger Pays åter, avt Goyon besvarat Sardiniens anhållan hos honom, det han skulle utlemra de kanoner, som de på romerska området atväpnade kongl. trupperna hade med sig, dermed, att han för närvarande ej kan besluta något i detta atseende; det omfrågade artilleriet skall senare lemnas tillbaka åt den det tillhör. Detta fransmännens beteende är desto besynnerligare, som de på romerska gebietet inträngda neapolitanska trupperna ej utgöras blott af några regementen, såsom franska legitimistiska blad vilja påstå, utan bilda en verklig arme. Vilja fransmännen förlänga tillståndet vid Gaöta, för att till det yttersta stegra pålvens förlägenhet? LIndep. Belge kan endast förklara denna gåta i franska po-J: litiken dermed, att man vill draga ut kriget: till Februari eller Mars, vid hvilken tid Garibaldi skall äter visa sig i fält. I så fall skulle man vid franska hotvet önska ett antall på Venetien. Säkert är emellertid att påtvens ställning ej gerna skulle kunna vara mera förtvitfiad. De franska beskyddarne bli alltför pockande, och påfliga regeringen säges icke ha en styfver qvar till att betäcka de allmänna utgifterna längre än tillochmed slutet at innevarande år. Alven de 3,000 man, till hvilka påfliga armeen reducerats, skola födas, Rom är ode, eländet visar öfverallt sin spöklika figur för påfven. St. Peters statsskepp kan ej längre hålla sjön; skeppsbrott är oundvikligt. Det är derföre ej utan tänkbar sannolikhet att ryktet om en möjlig godvillig öfverenskommelse mellan påfven och konungen af ltalien eger grund. Ehuru detta rykte tarfvar bekräftelse och troligen är för tidigt, förtjena lock de omtalade vilkoren eller stipulationerna utt uppmårksammas. Underhandlingar sägas vedrifvas mellan grefve Cavour och kardinal Antonelli angående påfvens formliga afträdanle af sin verldsliga makt. — Till ersättning kulle hans helighet erhålla en årlig inkomst