lIlvarjehanda. Prinsen af Wales förgudades nästanöfver allt, hvar han far from i Förenta staterna. Tid ningarne ha varit uppfyllda med entusiatiska be rättelser om detta triumftåg, och en New-Yorke tidning utalade tillochmed det hopp, att prinser möjligen skulle komma att förälska sig i en elle annan amerikansk skönhet, i följande ordalag , Ställ till lysande, bländande baler, på det att si många tillfällen som möjligt måtte beredas os att fånga denna gyllene fogel. Det var på e bal i Baltimore som prins Jeröme Bonaparte bjerta fästades vid den eleganta och förtjusand miss Patterson. Vi ha många unga flickor, son icke äro mindre förföriska, än hon var; låt den smycka sig på bästa sätt och beväpna sig me sitt mest förtjusande småleende, för att förm prinsen att kasta sig till deras fötter. Han ä ensamt mera värd än tusende lorder. När ei förnäm herre kommer hitöfver från England, ä han för stolt att dansa; men drottning Victoria son valsar och roar sig med alla de unga damer som presenteras för honom.,, —Prinsen af Wa les är väl vid detta laget lyckligen och väl hemm igen, utan att man hört omtalas att han fastna i någon förtjusande amerikanskas garn. Artikel författarens fromma önskan hade väl förreste svårligen kunnat gå i fullbordan, ty af alla äl skande i konungariket Storbritanien och TIrlan äro konungahusets medlemmar de enda, som bt höfva såväl föräldrars som parlamentets samtyc ke till att gifta sig. Georg III lät nemligen å 1731, då hertigen af Cumberland tog miss Hor ton till äkta, utfärda ett lagstadgande, som inne höll detta påbud, och då en parlamentsledamt uttalade sig emot det orimliga i denna lag, hvar genom en prins, som vid 18 års ålder är myr dig och anses kompetent att tillträda regeringei förbjudes att välja sig en maka i sitt 25:te å svarade en spefogel: ,, men vet ni då icke att dc är vida svårare att regera en qvinna än ett kc nungarike.,,