befunnit sig i det så kallade klerikala parti ets makt, hvars president, general Miramon tyckes vara åtmimstone en dugligare fälther re än de många motståndare, som uppstå rundt omkring honom i den vidsträckta republiken och synes vilja förklara sig för den konsti tutionela, eller rättare federativa republik, som Juarez representerar. Dessa konstitutionela generaler, som till största delen pressa sine soldater bland indianerna, ha under längre tid varit i besittning af kuststäderna och derigenom nästan alldeles afskurit det klerikala eller prestpartiet från hvarje förbindelse med Europa. Underrätvtelserna från det inre ai landet ha derigenom blifvit något ensidiga, och ofullständiga, och de ofta upprepade försåkringarne om att de konstituuonela redan hade eller stodo i begrepp med att tillintetgöra Miramon och hans parti, ha ännu icke stadlästat sig. Icke allenast hutfvudstaden Mexico, utan äfven de andra stora städerna inne ilandet, neml. Puebla och Guadelaxara, äro annu beständigt i prestpartiets makt och Miramon sjelf, som ännu i våras visade sig i Vera-Uruz med en ansenlig styrka, tyckes ånyo ha fördritvit sina motståndare från trakten af hufvudstaden och gå offensivt tillväga mot de äter splittrade motståndarne. Orsaken härull skall ej allenast vara den, att de måktiga klerikala partiet forfogar öfver längt storre penningemedel än de iiberala, men atven den bildade delen af befolkningen, som endast onskar fred och ej ser någon räddning i en elterhärmning, at den nordamerikanska unionsförfattningen i Mexico, hvarest alla nödiga grundvalar tör en folklig sjeltstyrelse saknas, häller till största delen med det miramonska paruet, hvilket egenthgen icke heller är mot en represenvativ författning men vill hafva en fast centralregering for hela republiken. Man kan dock vänta, att, om det borgerliga kriget blefve hejdadt genom en europeisk eller nordamerikansk intervention, skulle denna blifva tormånlig för det federativt-konstitutionela partiet, at hvilket man lofvar sig större framätskridande och ett bättre törständ med främmande makter. Men nu har en händelse iaträffat, som tyckes skola rubba detta förtroende till de konstitutionela Mexicanarne. En af deras generaler, Degoleado, har neml. bemäktigat sig en från siltvergrufvorna öfver Qvanjuato och Zacatecas till Tampico atsänd transport med 1,200,000 dollars, och fastän presidenien i Vera-Uruz, Juarez, i hvars namn den liberala partigängaren förer kriget, betallt honom utlemna bytet, har han dock vägrat göra det. Då penningarne till största delen ullhöra engelska och andra främmande kapitalister, som några år efter revolutionens utbrott åter satte de förfallna silfvergrufvorna i verksamhet, kan man ej betviftla, att detta rofferi skall väcka djup ovilja inom Europa och Nordamerika mot det liberala partiet i Mexico och göra det tvifvelaktigt, om man har att af detsamma vänta mera säkerhet till lif och egendom än af dess motståndare. Men upprepas dessa röfverier, kunna de europeiska makterna och främst England ej underlåta att inblanda sig i Mexicos angelägenheter på ett mera kraftigt sätt än hittills skett. RNA MDS RSS VENSTER KRETA ES NESS OSRNNAEONE