annat, jag blef vred, sade upp mig, och nu är jag förtretad öfver att jag låtit det gå derhän. Du höll så mycket af min lilla våning, vi trifdes der så väl. , Men i så fall kan du ju taga tillbaka uppsägningen. — Du har rätt, det vill jag göra. Dagen derpå var Leforts ansigte likaså långt, hans mine lika missbelåten som dagen förut; då han kom till värden för att enligt sin väns råd förnya sitt kontrakt, var lägenheten nemligen redan uthyrd till en annan, och det till på hela nio åren. Lefort skulle flytta i Oktober, men värden upplyste honom om att den nye hyresgästen först inflyttade från landet i November månad, och han kunde derföre tillsvidare bo qvar, och ilugn och ro söka sig en annan våning, endast han ville utrymma ett rum för sin efterföljares bohag. Lefort antog med tacksamhet tillbudet och utrymde ett af sina rum, i hvilket ännu samma dag den nye hyresgästens lösörebo inflyttades. Då Descamps märkte att hans väns Sorgssenhet öfver att nödgas lemna sin så kär vordna bostad ej ville gifva med sig, sade han en dag till honom: ,,Det skulle ju kunna hända att du på något sätt kunde komma öfverens med din efterträdare, och mot erläggande af en hederlig afträdessumma få behålla din bostad, men Lefort svarade; ,, Jag känner honom icke och vill ej heller göra något försök i den vägen. , Låt mig få se hans bohag, kanske man deraf kan sluta sig till hvad mannen går för. Lefort förde Descamps in i det till möbelmagasin apterade rummet. ,, Hm, hm! mumlade målaren, i det han noga synade sakerna, allt detta är flärdlöst, anständigt och smakfullt, . . ett bohag som tyder på 20,000 fres ränta . . egaren tycks vara en hygglig karl . . . eller vänta, jag har det, . .. detär en qvinna, dessa fruntimmerssaker, denna toilettspegel, detta arbetsbord . ..,, Men hennes man? ... Jag ser intet spår af någon sådan ... ej en enda möbel som vittnar om att en representant af det otäcka könet skall komma att residera här; — en liten nätt säng, intet skrifbord, inga rakdon .. . det gäller nu endast att erfara om hon är enka, en ung flicka eller en gammal mamsell. Ja, huru skola vi kunna komma under fund dermed ? Låt oss fortsätta våra undersökningar, ifrade Descamps. Han öppnade derpå en låda, i hvilken låg en sköldpaddskam, vid denne hängde tvenne långa gullgula hårstrån; skönt, dessa hårstrån förskrifva sig icke från en gammal kärings hufvud, så mycket är säkert ... menlåtom oss se vidarel! På väggen hängde en målning med ryggen utåt, han vände om den och såg porträttet af en ung, blond, mycket vacker qvinna, måladt år 1825 af Hersent. Det är hennes porträtt, sade han, att dömma af klädseln är hon gift, hon tycks vid det laget ha varit 24 år, således är hon nu en förtjusande enka på 34. Det är en bildad och förståndig qvinna, som älskar skön konst, att dömma efter hennes boksamling och de noter som ligga på pianot. Hon är god, såvidt man får tro uttrycket i hennes ansigte ... Min vän, du kan lugnt bo qvar. —,,Sedan jag likväl först öfverenskommit med henne att hon icke flyttar hit. Tvärtom, du skall just förmå henne att flytta hit, du skall dela bostad med henne, eller med andra ord, —— i skolen gifta er med hvarandra. — Är du förryckt, eller skämtar du ? Likaså litet det ena som det andra; — det är mitt fulla allvar; ditt bohag är liksom skapadt att förenas till ett harmoniskt helt med vår okända skönas, och en inre röst säger mig att så äfven är förhållandet med de resp. egarne. Lägenheten är dessutom för stor för en af eder, men deremot jemnt lagom för eder båda. Men jag vill ej gifta mig! Det är orätt af dig, du är en: dast 40 år ... denna qvinna tycks vara dig full värdig; hon behagar mig, och jag vill att du gif: ter dig med henne. Låt mig styra detder. Och dervid blef det. Då damen kom in från landet blef hon högst öfverraskad af att finna sin lägen het bebodd och sitt möblemang fördubbladt. Des camps tog emot henne, förevisade henne lägen. heten, så som han ordnat densamma, samt Le forts porträtt, som han upphängt bredvid henne eget. Se min fru, sade han, hvilken förträff lig harmoni öfverallt här, oeh hvilken präktig pendant detta porträtt är till ert eget, — det ä bilden af den man, som ödet utkorat åt eder. Damen var lika god som vacker, hon blef ej för törnad, men log så hjertligt, att Descamps et ögonblick funderade på att för egen räkning an hålla om hennes hand. Men nu inträdde Lefort han var en intelligent man med ett behagligt yt tre och goda förmögenhetsvilkor, den unga enka ee ee -. .-. ... Oo sn 1...