omöjligt. Jag har länge misstänkt Catherines och Camel6ons förräderi, och lät dem denna natt börja utförandet af sina stämplingar. Jag lät med afsigt Camåelon lyssna till mitt samtal med. Humbert, angående de förslager, jag gifvit honom, öfvertygad att Cameleon skulle delgifva detta samtal åt Catherine och Catherine sedan varna Mercurius. Catherine har, genom min försorg öfvertygad om att Mercurius älskade Diana samt att Aldahs och Dianas lif berodde af Humberts ankomst till grottan denna natt, uppretadt Mercurius. Denne, som med skäl trodde sig vara bedragen, svor att hämnas. Dittills gick allt bra och hvad som sedan händt bevisar att mina förmodanden varit riktiga. Om allt slår i spann, har Mercurius vid detta lag dödat Humbert, och innan dagen gryr, skall ståthållaren af Paris, på angifvelse af mig, ha fängslat Mercurius, och denna gången skall kapten La Chesnaye otvifvelaktigt bli hängd. Det gör ingenting, att Mercurius anar, hvilken roll jag för framtiden tänker spela. Man skall ej tro honom, om han angifver mig. Man skall ej lita på honom mera, om han äfven säger sanningen, ty de af Humbert inför rätten gjorda vittnesmål och äfven mina egna bevisa, hvilket stort intresse La Chesnaye hade af att skada grefve de Bernac. Om Mercurius ej fångas i natt, blir han det i morgon eller öfvermorgon, jag ansvarai