Fr. Andersson, sålunda alltjemt åtföljd af sin påtrugade följeslagare, fortsatt vägen fram, hade denne senare, då Fr. Andersson ej velat ingå på hans under vägen till henne framställda förslag att följa honom afsides å vägen, fattat tag uti henne och kastat omkull henne, samt då Fr. Andersson härunder börjat att skrika och ropa på hjelp, slutligen framtagit en pistol och hotat henne med densamma, under yttrande: ,här är något som hjelper, om du inte t ger. Omsider lyckades det dock Ir. Andersson att slita sig lös från karlen, likväl först sedan hon måst lemna en sin vid tillfallet påhafde shawli stickot, den karlen under striden ryckt af henne och bemäktigat sig, under utrop: ,nu är jag nöjd, hvarefter Fr. Andersson, glad att hafva sluppit undan för så godt pris, börjat att springa af alla kratter och således slutligen lyckats att komma undan sin förföljare. Någon spaning på hvarken rånaren eller shawlen har sedermera e) kunnat erhällas, men sistlidue Lördag d. 10 dennes på förmiddagen hade Fr. Anderssons matmoder, otvannämnda enkan Bylander, å nya salutorget mött en hustru vid namn Helena Bejer, hvilken då hade på sig en shawl, den Bylander genast igenkände vara densamma som blifvit Fr. Andersson fråntagen, hvartöre eukan Bylander tilltrågat hustru Bejer om åtkomsten till shawlen, då denna senare uppgifvit att hon för 5 rdr 36 sk. köpt den af en arullerist vid namn Strid. Efter i polisen härom gjord anmälan, anställdes sistl. Måndag och Tisdag infor poliskammaren törhör med ofvannämnde personer, dervid Strid erkände, att han till hustru Bejer törsålt shawlen, den han sade sig hafva fätt i uppdrag att torsälja af en sin kamrat artilleristen n:o 70 Rosengren, hvilken senare, jemväl inkallad och personligen tilistädes, sådant äfven vidgick, under uppgift, att han en Måndag kort före sistl. Midsommar, då han varit i sällskap med artilleristen n:o 77 oss, uppbit.at shawlen i den s. k. Levgrens park, der den varit liggande vid ett träd, hvilket forhållande Foss, som ätven blifvit inkallad för att i målet höras, vitsordade. Fredr. Andersson, hvilken, såsom varande nykommen till staden, icke närmare kunde angitva platsen der våldet skett, förklarade, att hon uti Rosengren icke kunde igenkänna den person, som 0fredat henne, helst det vid tillfället varit mycket skumt oeh hon således icke så noga kunnat urskilja anletsdragen på karlen. Eiter hvad sålunda i målet förekommit remitterade poliskammaren detsamma till Göta artilleri-regementes krigsrätt. — En d:o shawlaffär har varit föremåltför undersökning i poliskammaren, der hustru Anna Christina Johansson, boende i bagare Reuterteldts hus vid Käppslängareliden, anmält, att hon den 5 sistlidne Oktober genom stöld mistat en halfylleshawl,,;som varit hängande i hennes kok, samt att hon icke återseu shawlen förr än den 10 dennes, då hon å Nya Salutorget händelsevis påträffat enkan Anna Hägg, som då var iklädd densamma och på fråga sagt sig hafva köpt shåwlen at förre artilleristen S. ki. Stafsing. Vid det med bemälte personer härom inför poliskammaren företagna förbor, uppgat Hägg, att hon, som för längre tid tillbaka vore bekant med Stafsing, den 5 sistlidne Oktober fått besök at Stafsing, som da till salu utbjudit en shawl, den han sade sig hatva köpt af en person, som at behof tvingats att sälja densamma, samt att Hägg, som trott Stafsing på orden, derföre köpt shawlen af honom för 4 rdr 25 öre. Stafsing erkände riktigheten af enkan Häggs uppgift samt uppdukade en lång historia om åtkomsten till berörde shawl. Så berättade han, att han, någon dag kort innan han föryttrat shawlen, kommit gående a gatan emellan Gasverket och Rosenlunds tabrik; då han der fått se ett fruntimmer, som åt två för honom obekanta karlar till salu utbjudit en shawl, hvarpå Stafsing, sedan han trott sig förstå det någon köpenskap om shawlen dem emellan ej skulle komma till stånd, framgått och gjort anbud på shawlen, hviiken han slutligen bekommit för 4 rdr rmt, derpå han genast erlagt 3 rdr samt utlofvat att betala återstoden om några dagar, tör hvilket ändamål Statsing skulle tillsagt den okände säljaren att infinna sig å uppgifven plats för att emottaga liqvid, hvilket denne ock efterkommit och då Statsing afbördat sig den återståenue skulden; hvarjemte Stafsing förklarade, att, ehuru den person, som till honom föryttrat shawlen, vore honom till namnet obekant, han dock tilltrodde sig kunna framhafva ifrågavarande fruntimmer, helst hon varit försedd med en skarp näsa och vore koppärrig i ansigtet samt han dessutom trodde sig veta hennes bostad. I anledning af denna Stafsings senare uppgift hade efter anvisning af honom en qvinsperson blitvit sistl. gårdag, för att i målet höras, uppkallad, och den han sade sig bestämdt igenkänna vara densamma som till honom försält shawlen, ehuru bemälta qvinsperson sådant förnekade, under förklarande att hon aldrig sett eller sammanträffat med Stafsing förr än en dag i förra veckan, då han inkommit i hennes bostad och frågat efter en uppgifven person, utan att hvarken då eller tillförene något köp dem emellan ifrågakommit om någon shawl. Statsing ville dock icke frångå den uppgifna bekantskapen med ifrågavarande qvinsperson och ville blott tå tid på sig för att 1å reda på de personer, som varit närvarande vid köpets afslutande. Målet remitterades emellertid för vidare fullföljd till stadens rådhusrätt: och erhöll Statsing tillstånd att under tiden vistas, på fri fot, hvarföre han således i ullsköns ro och ledighet är i tillfälle att an1 ee oe otälla aAmftnarnfaan Ia. sn nm aAaftan da förnv— Jaso ee